nu är allt tyst, stilla och ensamt igen. precis hemkommen efter en helg i Lund, där vi har firat Valborg och välkomnat våren på allra bästa sätt. och jag tror vi lyckades riktigt bra. tror våren känner sig riktigt välkommen och efterlängtad, för sol och värme har det bjudits på idag. helgen har varit helt fantastisk. när man som jag jobbar väldigt mycket så är det viktigt för mig att se till att göra nåt speciellt när jag väl är ledig. se till att verkligen umgås med massa folk. för att ha nåt att se tillbaka till, eller längta till när dagarna på jobbet blir lite för långa och lite för många.
fredagen bestod av lite pyssel och donande, innan jag åkte och umgicks med min kära faster och farbror i Värnamo, i väntan på att Linus&Wille mfl skulle plocka upp mig där. lite senare än tänkt anlände vi äntligen till Lund vid typ midnatt och insåg att det var lika bra att gå o lägga sig direkt om vi skulle palla med att stiga upp vid sju för att kicka igång valborg.
klockan nio på lördagsmorgonen gick vi hem till en snubbe och åt frukost bestående av brieost o vindruvor och några flytmackor, och chillade i några timmar innan vi begav oss till stadsparken där det kryllade av folk. det var verkligen festivalkänsla över alltingen. folk satt överallt i stolar och på filtar och lyssnade på musik och snackade och vi slog oss ner bland lite polare. och senare ramlade det in ännu fler härliga saknade vänner. sjukt härlig stämning och livet kändes verkligen att det var på topp. framåt fem letade vi upp en pizzeria och försökte styra upp hur vi skulle lägga upp kvällen, vart vi skulle gå, och när vi skulle dit. en otroligt seriös karta ritades upp på en pizzakartong för att lättare lägga upp planen, och jag skrattade så sjukt mycket åt vår idioti vid detta tillfälle. vi hittade i alla fall till slut hem till några polare och där spenderade vi resten av kvällen. eller i alla fall jag, som kände att vid klockan tolv var jag nöjd för dagen och gick hem och la mig, medan dom andra drog vidare nånstans.
när man där vid tolvtiden satt och var i ett mindre bra tillstånd kände man kanske inte att livet var i sina bästa dagar. men när jag tänkte tillbaka på vad hela dagen hade erbjudit och hur mycket jag hade skrattat, hur jag hade blivit överöst med kärlek från alla vänner, och umgåtts med så många saknade vänner, och verkligen känt att här hör jag hemma, med alla dessa folk på just denna platsen. den känslan är så stor för mig. och jag tänker att det är många som har det såhär lyxigt varje helg och kan umgås med alla sina polare. och jag inser hur mycket tid jag slösar bort genom att jobba, så mycket dyrbar tid jag missar med mina vänner. så mycket härligare allt hade varit om jag hade sluppit att jobba varannan helg. men jag försöker intala mig själv att det kommer vara värt det sen när jag kommer iväg på min resa. jag kommer uppleva så mycket härliga saker då, kommer se så mycket vackert, och göra så mycket häftiga saker.
och som sagt, när dom här tillfällena blir så sällan, så betyder dom desto mer för mig. denna helgen får applåder och stående ovationer från mig. puss.
