Det är enkelt att spendera en längre tid på en plats när man verkligen trivs med folket man umgås med. Innan Irina kom till ön hade jag bestämt mig för att resa vidare nästa dag, jag kände att ön va inte riktigt så härlig som jag hade hoppats på. Men när hon kom hit, och vi började hänga med två till som heter Laura och Will, så blev vistelsen här så mycket bättre. Kan inte säga att vi gjort speciellt mycket. Varje morgon har vi gått upp tidigt och sett soluppgången. Sen har jag faktiskt sprungit varje morgon, skönt att kunna få in det som en rutin för några dagar. Hela dagarna har vi mest slappat på stranden och till kvällen sett solnedgången. Första natten va vi även och snorklade, och såg lysande plankton. Sjukt häftigt faktiskt, man kollar bara under vattnet, och rör på händerna så ser man massa lysande saker som rör sig. Förstår dock inte hur det funkar, hur dom kan lysa, eller varför dom bara lyser när jag rör på handen. Men det vi alla blev mest fascinerade av var stjärnhimlen den kvällen. För att se planktonen så behöver man ta sig till vattnet där det inte är nåt ljus runt omkring, så vi vandrade en bit bort från den lilla byn vi bor i. Så när det var helt mörkt så blev även stjärnhimlen så mycket vackrare. Det är fascinerande hur många fler stjärnor man ser när det är lite mörkare runt omkring. Så efter vi kollat klart på planktonen så la vi oss på stranden och bara kollade på stjärnorna under total tystnad och njöt. Samma när vi kollat på soluppgången, ingen säger något alls, vi alla bara sitter där och njuter och fascineras av hur vackert det är. Älskar att kunna göra sånt med folk, att inte behöva prata, för alla vill bara andas in stunden och njuta i tystnad. Resten av tiden vi umgås så babblar vi konstant, när vi är på stranden eller äter middag. Men såklart så när man reser så åker folk vidare, så Irina åkte idag, Laura imån och Will om två dagar. Och jag har ännu inte bestämt hur länge jag ska va kvar på denna ön. Och jag behöver inte heller bestämma det ännu. Kanske blir så att jag stannar längre i Kambodja än vad jag hade tänkt. Vi får helt enkelt se.
Men nåt som fortfarande fascinerar mig är hur man ständigt kan träffa på så mycket folk hela tiden som man kommer så bra överens med och verkligen gillar att umgås med. Jag menar att det är ju alltid lätt att umgås med folk, prata för att va trevlig och fördriva tid om man behöver. Men man känner att man inte vill spendera mer tid än nödvändigt med dessa folk. Men här träffar man ständigt på superhärligt folk som är så lätta att umgås med, och som man kan hänga med i flera dagar och bara prata och diskutera saker i livet.
Så mycket på denna tripp som fått mig att tänka mer på saker, och analysera för mig själv omkring det. Det senaste har jag dock haft svårt att fokusera, jag försvinner liksom i tankarna för mycket. Dom senaste dagarna när vi pratat om saker så blir jag distraherad så lätt ifrån saker som händer runt omkring, eller bara att jag tappar intresset för en sekund av samtalsämnet, och sen är jag helt borta i tankarna. Det är sjukt frustrerande, för ibland känner jag mig så otrevlig att jag helt plötsligt slutar lyssna, som att jag inte bryr mig om vad dom pratar om, eller som att jag verkar va uttråkad. Dom jag umgåtts med nu har påpekat det flera gånger hur jag liksom försvinner och blir distraherad otroligt lätt. Vet inte vad det beror på, men många gånger så ser jag nåt som händer runt omkring, folk som gör något, eller bara går förbi, och då börjar jag direkt tänka på hur deras liv är, vad dom sysslar med osv. Jag gillar också att bara studera lokalbefolkningen, hur dom lever sitt liv och hur allt här funkar. Så jag gissar på att ibland är det mer intressant att kolla på än att prata om politik med sina vänner.
Men som sagt, vi får se hur länge jag blir kvar här på ön, internatet funkar inte varje dag, så jag har inte kunnat göra nån efterforskning om nåntingen, kollat flygbiljetter eller fixa visum. Vilket är ganska frustrerande när man behöver göra viktiga saker, annars älskar jag att ha begränsad tillgång till internet.
