vi vaknade upp till ett grått stockholm där regnet såg ut att hänga i luften. bestämde oss ändå att ta en tripp till kaknästornet som låg på gångavstånd. så vi packade ihop och gick och åt frukost, checkade ut och började traska mot tornet. lite kyligt. jag har alltid varit en fantast av höjder, så att få ta sig upp till 155 meter gav mig en otroligt lugnande känsla. att stå där och titta ut över ett vackert stockholm, och filosofera lite. jag kan stå så i timtal. det är liksom nåt som händer i mig som gör att jag stänger av. en sån utsikt skulle man vilja vakna till varje morgon, och se solen gå upp över horisonten. Simon frågade mig vad jag tänker på när jag står där och försvinner bort i mig själv ett tag. och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, men sa "livet". jag tänker nog mycket på livet, och på världen. allt vad det är, har varit och kommer bli. vi satte oss vid ett bord och tittade ut över Stockholm ett tag. synd bara att det va så grått o trist väder. men vi såg hur solen började kika fram på sina ställen. bestämde oss för att traska ner till Gamla Stan och strosa runt lite. och nästan precis när vi kommit ner från tornet så sprack himlen upp och solen kom fram, och det blev riktigt varmt ute. himla dålig tajming att det va grått o trist hela tiden när vi satt med den vackra utsikten. men härligt att solen kom fram så Stockholm blev lite vackrare från marken med.
vi gick längs med vattnet, stannade och tog lite fina kort. sånt som jag lärt mig att man ska passa på att göra. be folk ta lite kort på mig då och då. jag är ju oftast den som är bakom kameran, så det är många gånger man ångrat att det inte finns nån bild på mig med med nån vacker bakgrund eller sådär. så nu för tiden tvingar jag folk att ta kort på mig. gillar verkligen att fota folk också, och borde nog be folk ställa upp oftare på det. än bara lite hastigt när man är på väg nånstansen.
efter att bara gått nån gata fram i Gamla Stan insåg vi väl att det inte är så himla skoj ändå att gå omkring där bland alla souvenir-butiker, och gick bort mot slottet där det var vaktavlösning, ändå obligatoriskt att se när man väl får chansen när man är i huvudstaden. tycker ändå att det är lite kul och fint att dom fortfarande håller på med det där. har sina fula blåa dräkter och gör det här vaktbytet som en stor grej varje dag. måste va sjukt trist att stå där utanför en bur vid slottet, medan folk går förbi och stirrar och skrattar lite åt en.
sen tog vi oss en snabb shoppingrunda på några minuter med innan vi var tvungna att snabba oss tillbaka till bilen innan perkeringsbiljetten gick ut. och där gjorde jag av med mina absolut sista krafter för den helgen. så sjukt trött i benen efter allt vi hade gått och stått och hoppat. och det gjorde det ju inte bättre att man hade hemsk träningsvärk också sen fredagens benpass på gymmet.. så väl i bilen på väg hem så somnade jag gott i en timme typ direkt efter vi hade kommit ut ur stockholm. och ja, det var den underbara resan till stockholm. perfekt och är helnöjd med allt. som sagt Simon&Cazandra, dessa två människor är bland det finaste och värdefullaste jag har. så tacksam att dom står ut med mig och orkar spendera en helg i Stockholm med mig. dom skulle jag också gärna packa med mig i ryggsäcken på resan!
