ja, för en vecka sen satt jag hos Tina och utsatte mig för den där behagliga smärtan igen. det är nog mitt bästa sätt att beskriva hur det har känts att göra dom tatueringar jag har. jag har ju ännu inte gjort nån skitstor som tar flera timmar, eller som gör så man nästan svimmar av smärta. mina har bara varit en lite bekväm smärta, och som gör att man varje gång blir mer sugen på att göra fler snart igen.
denna gången gjorde jag två som är tillägnad min famlij. jag och mina syskon gjorde avtryck av våra fötter för några veckor sen, förminskade ner detta och nu sitter dom på mitt ben, och över dessa pryder en textrad ifrån Den Svenska Björnstammen som länge har legat mig varmt om hjärtat och som har en viktig betydelse i mitt liv.
"och även om jag inte vet vart jag ska så får jag aldrig sluta gå"
känner att jag inte ens behöver förklara betydelsen den har för mig, det känns riktigt uppenbart.
och på baksidan av mina armar har jag numera mamma & pappas namnunderskrifter, eller autografer om man vill att det ska låta lite häftigare.. kändes viktigt på nåt sätt att fixa dessa tatueringar innan jag ger mig iväg på resan, för att känna att jag alltid kommer ha familjen med mig, i allt jag gör och allt som händer.
men som sagt, hittills har det bara blivit några små tatueringar, jag är sugen på att göra nåt större motiv nästa gång. men inget planerat ännu.
