Så ja, vi hoppade på en nattbuss mot Hoi An, som skulle ta oss cirka 11 timmar, men som i slutändan tog oss 17 timmar. Nåt problem med ett av hjulen som gjorde att vi stannade lite här och där och dom försökte fixa det, och åkte en bit och försökte göra nåt annat. Och man orkade inte ens bry sig om att nåt kanske kunde hända medan vi körde, man bara accepterade det och hoppades på att vi skulle komma fram till Hoi An nån gång, och förhoppningsvis levandes. Det där med säkerhet osv har man helt slutat bry sig om i dessa länder. Finns aldrig säkerhetsbälten när man åker bil eller minibussar, och dom trycker in alldeles för många personer i bussarna ibland. Men man är liksom inte rädd, för man vet att det är så det fungerar här, dom har alltid gjort såhär, så dom har nog koll på saker och ting.
Hoi An var en supermysig stad, en dag traskade vi runt och bara kollade in gatorna och allt vackert. Dom är kända för att skräddarsy vad du vill i Hoi An, så vi gick till en stor marknad där det var massa olika skräddare som ville att vi skulle köpa nåt av dom, kostymer, klänningar, skjortor. Man kan välja vilket tyg och mönster man vill, och dom syr det till en till dagen efter. Hade varit kul att få nåt skräddarsytt så det hade passat perfekt, men kändes som en onödig grej att köpa en fin klänning och trycka ner den i min ryggsäck och antagligen inte använda den på denna resan. Få helt enkelt komma tillbaka och fixa mig nåt ballt härifrån i framtiden.
Kvällstid så är gatorna ännu mer vackra med massa lyktor i olika färger och former. Så en kväll gick jag runt ensam och bara njöt av alla vackra gator. Dom andra kvällarna drack vi öl, spelade bords-fotboll, träffade mängder med härligt folk, dansade, träffade de norska tjejerna igen och hade det allmänt fantastiskt. Hade lätt kunnat stanna längre i denna mysiga stad.
