jonasonlina.blogg.se

 

 

tänkte skriva att jag va ledsen för att min Ipod gått sönder, sen fick jag detta meddelande från min vän som precis kommit hem efter två veckor i Afrika. kunde inte bry mig mindre om min ipod längre. kan inte sluta tänka på allt detta som min vän upplevt på riktigt. sett med egna ögon. varit mitt i det.

 

 

hur jag än försöker så kan jag inte få det jag såg osett. jag kan inte förneka eller glömma hur de har det. vill såklart inte glömma det heller. men det är så fruktansvärt att det pågår hela tiden.man vet liksom att det förmodligen just nu ligger en kvinna på en smutsig brits (på en sopsäck om hon har pengar) och föder barn. jag vet att de kommer dra ur barnet ur henne, utan bedövning och jag vet att hon riskerar att förblöda. jag vet att de kommer torka henne med trasor från golvet och att det är mer än 50 % sannolikhet att hon är hiv-positiv och att hennes barn förmodligen också kommer bli det isåfall.

jag vet också att hon på grund av att hon är lågutbildad (som de flesta) och inte kan engelska, aldrig kommer få en aning om vad som finns bortom hennes by. all undervisning och alla nyheter är på engelska, så hon kan aldrig skaffa sig en uppfattning eller lärdom om den mödravård hon skulle kunnat få. hon kommer aldrig förstå vikten av att hennes nyfödda barn en dag får en chans att gå i skolan. hon kommer förmodligen behålla honom hemma till hjälp på gården och han kommer dö mödralös när han är 16 år av "stomach problems" som bara är ett annat ord för aids. eller inte annat ord nödvändigtvis, för det är inte säkert att han vet att han är sjuk eller att 80% av landets vårdfall beror på h.i.v.

han kommer också dö utan att veta vad en kondom är trots att det är kondomen som skulle kunnat förhindra hans död. om han nu mot all förmodan får en utbildning så kommer skolans sexualundervisning lära ut "vibrating moves" och inte nämna en kondom, vilket trots hans utbildning kommer resultera i att han innan han dör sprider sjukdomen vidare till en flicka. denna flicka kommer i sin tur ha några sexpartners (med eller mot hennes vilja då hon inte får säga nej) och sedan kommer hon i sin tur skaffa en make och ett barn - som självklart också med största sannolikhet kommer vara hiv-positiva. under tiden kan vi ju bara hoppas att de här människorna har hälsosam mat att äta och att de slipper uppleva att ett barn i deras närhet hittas död på morgonen efter ett malariabett.

förlåt om jag sprider denna deppiga syn. men det är exakt såhär det är, om och om igen. det finns inget stopp.

 

 

dom här orden ekar i min skalle om och om igen. sitter här och känner mig så otroligt maktlös. vad kan jag göra för att förändra det här? vad kan världen göra? men den största frågan jag ställer är nog, varför? varför är det såhär orättvist? varför är världen så olika? jag vill förändra. jag vill göra något nu! jag önskar att jag vann en miljon på lotto, hade inte tvekat en sekund på att ge bort alla dom pengarna till dom som är i mer behov av dom än jag. varför sitter rika människor och sparar på massa pengar? vad är det dom sparar till? vad är pengar värda när människor hela tiden dör? vad är pengar värda på ett sparkonto när man kan rädda liv? allt handlar om pengar, men ingen förstår hur vi ska använda dom på bästa sätt för att världen ska bli en bättre plats att leva på.