Bröllopet var helt klart nåt utöver det vanliga. Själva ceremonin hade dom haft dagen innan, men den är bara för den närmsta familjen. Så idag var det själva festen, som dom hade i en stor lokal mitt i byn. När vi kom dit var det inte direkt något folk där ännu, utan det är mer en drop-in-fest, man satte sig vid ett bord och folk kom med massa mat till en. Brudparet anlände och satte sig på scenen. Och det var liksom ingeting som riktigt hände, folk kom och åt och satt och pratade, o på scenen togs det bilder av brudparet och andra olika folk. Så det var väl kanske inte direkt vad vi hade väntat oss. Till kvällen skulle dom ha en stor fest på ett annat ställe, men vi hade en buss att ta till nästa ställe så vi kunde inte gå på den festen.
Vi var tvungna att stanna en dag i Mandalay för att nästa dag ta ett tidigt tåg som skulle ta oss till Hsipaw. Anledningen till att man vill ta tåget dit är för att kunna åka över en viadukt som är ca hundra meter upp. Var ju bara det att vi åkte tåg i säkert tio timmar innan vi ens nådde viadukten, och den var ju bara kanske hundra meter lång. Var helt klart häftigt och en fin utsikt, men hade inte gjort om att sitta i ett svettigt tåg och må halvdant för att se den viadukten igen, haha
Jag kände att jag började må bättre och vi tänkte att vi skulle boka en två dagars vandring, bara gå och äta middag först. Skulle inte ha gjort det, för direkt efter att jag hade ätit så va magen helt kaos igen. Så jag kände att jag inte hade nån vidare lust att vandra omkring ute i skogen och inte veta när det skulle bli panik och jag skulle behöva en toalett. Så dom andra bokade vandringen, och jag fick helt enkelt ta och vandra bort till farbror doktor nästa morgon. Borde ha gått dit tidigare, men har aldrig varit ett fan av att käka medicin i onödan, så när jag är sjuk så väntar jag alltid ut det så länge som möjligt och hoppas på att det ska gå över av sig självt. Men när jag inte hade ätit riktigt på en vecka och bara mådde illa hela tiden så insåg jag att det antagligen inte skulle gå över av sig självt. Så fick antibiotika och det hjälpte direkt. Ångrar att jag inte fixade medicin tidigare, och hade kunnat följa med på vandringen, för dom andra sa att dom verkligen uppskattade den och tyckte det var otroligt härligt och vacker natur. Så det var surt att jag var för envis för att gå till doktorn och missade detta. Så förhoppningsvis kan jag lära mig nåt av detta och till nästa gång göra nåt åt saken tidigare och slippa lida i onödan.
Första dagen när jag åt antibiotika så slappade jag bara i sängen hela dagen, men nästa dag var jag piggare och hade orka att göra saker. Så när dom andra var iväg på sin vandring så träffade jag tre killar från Argentina på hostlet som jag hyrde moped med och vi åkte runt för att se naturen runt om Hsipaw, hittade ett uttorkat vattenfall och ett område med små tempel som kallades Little Bagan. Otroligt vacker natur runt omkring så jag är glad att jag fick se detta och inte bara samhället som var riktigt trist och bara grått och inget härligt alls.
