1 Maj - Flyttar in hos Kumar’s släktingar

Så jag flyttade in till Kumar’s släktingar, dom hade ett extra hus där Yvonne’s föräldrar bodde i när dom levde, men som nu stod tomt för vänner och familj att komma och bo i. Så vi hade ett helt hus för oss själva. Det var ett fint och stort hus, och utanför hade det en gång varit en pool, men som ingen använde längre. Det var en stor skillnad här på husen jämfört med hur jag såg folk bo på Malapascua, här var det riktiga hus byggda, och inte bara ett litet träskjul. Vattnet i kranen gick att dricka på denna ön. Varje morgon när jag vaknade så hade grabbarna redan varit vakna en bra stund, hunnit åka till marknaden för att köpa mat till frukosten. Det serverades ris, kött, fisk, ägg och för min skull grönsaker. Det här med att äta en rejäl middag till frukost, jag vet inte om jag är ett fan av det ännu. Jag har nog inte blivit helt asiat, utan föredrar nog att ha min gröt och frukt till frukost.

 

Att nu resa med filippinos gav mig möjligheten att få testa på så mycket saker som man inte ens vet om finns, och dom var glada över at få visa och lära mig allt om detta. 

Något jag fick smaka under min vistelse på ön Camiguin var Sinaging, vilket är banan, kokos och ris hopblandat, och som man sen kokar, otroligt gott och rejält mättande!

Och nåt annat som jag fick smaka när vi lagade mat ihop till kvällen var Kinalaw, rå fisk som man lägger i vinäger och låter den dra till sig det, var riktigt gott! 

 

Familjen vi bodde hos var så underbara, och Carla, dottern, var så söt och ville hela tiden vara i närheten av mig men samtidigt var hon så blyg, hon kunde inte prata någon engelska ännu, men förstod lite, och jag kan inte prata någon Bisaya, dialekten i södra delen av Filippinerna, så det var svårt för oss att kommunicera.. Yvonne jobbade som lärare på en av skolorna i närheten, och Jun-Jun var sjukskriven på grund av en skada i sitt ben sen många år tillbaka. Dom var så omtänksamma och vänliga hela tiden, och tyckte jag och Faith var knäppa när vi bad om att få hjälpa till med disken efter middagen. Här i Filippinerna är dom så otroligt gästvänliga, dom älskar att ta hand om folk och se till att dom blir ordentlige omhändertagna och säger att man absolut inte behöver hjälpa till med något. En kväll så fick jag nästan be om att få hjälpa till med maten, för jag kände att jag vill vara en del av det, och inte bara vänta på att dom lagar mat till alla oss.

 
 
 
Grillning på gång med Loloy och Faith
Här är famlijen, utom sonen, som sagt inte var så intresserad av att prata, tonåringar ni vet, haha
Famlijens valp, Whitey, som jag gosade ihjäl mig med varje dag, sååå söööt!
Det här är Sinaging, dom lägger det i denna förpacknigen av och kokar det sen. 
 

30 April - Tuasan Falls

Jag checkade ut från mitt hostel och mötte upp halva gänget, dom andra behövde jobba eller göra andra saker, så idag var det bara Kumar, Faith, Loloy och jag som drog iväg på nya äventyr. Först besökte vi en liten trädgård, och sen en utsiktsplats mitt bland bergen, filosoferade lite och bestämde att jag kommer fortsätta att resa med dom resten av min tid i Filippinerna. Dom berättade att dom ska på en surfing tripp om två veckor och frågade om jag ville hänga på. Och jag hade redan planerat att åka och surfa mina sista veckor här, så jag blev överlycklig över att dom vill ha med mig. Beslutade mig för att förlänga mitt visum och stanna i Filippinerna tills jag vet om jag får jobbet på Nya Zeeland, än att försöka hinna se ännu ett land på bara två veckor, då stannar jag hellre här och ser mer av Filippinerna än att stressa mig igenom ett land. Och nästa land som jag vill besöka är i så fall Malaysia, och det är ett land jag känner att jag vill ha två månader på mig minst, då det är två stora öar att utforska. Var ju där för två år sen i bara två veckor, så hann inte se vidare mycket under den tiden. Så mer av Malaysia får bli för framtiden.

 

Nästa stopp denna dagen var ett vattenfall som inte många kände till, vi stannade på vägen mitt ute i ingenstans, och traskade typ rakt in i djungeln, man såg knappt att det var en stig in där. Kom fram till ett litet, men fint vattenfall, och det balla med detta var att man kunde trycka sig in bakom det och va mitt i fallet. Seriöst, detta var bland det ballaste jag gjort! Man såg ingenting ut för vattnet forsade så mycket, men känslan av att stå där tryckt mot bergsväggen och ha vattnet forsande ner precis framför mina ögon gjorde att jag kände mig som en del av naturen, blev helt överväldigad inombords! Vi stannade där en lång stund, badade och chillade.

 

Till kvällen tog vi oss till en restaurang som ligger högt upp på en kulle med en superhärlig utsikt över havet, där vi beskådade en otroligt vacker solnedgång. Spelade gitarr och sjöng tillsammans, vad jag har saknat att göra detta! Måste köpa mig en gitarr när jag slår mig ner ett tag på Nya Zeeland.

Bra avslut på ännu en bra dag!

 
 
 
 

29 April - Stöter på livets härligaste gäng

Tog min balla röda scooter för att utforska ännu mer av ön denna dag, fanns ett vattenfall som jag ville se, så jag drog iväg. Vägen upp dit va väldigt brant och kurvig och det var otroligt vackert att köra där och utsikten blev bara bättre och bättre ju högre upp man kom såklart. Till sist tog vägen slut, och där stod ett par vid en scooter som jag började prata med, dom hade precis varit vid vattenfallet men sa att det var en farlig och läskig väg att ta sig dit. Dom hade haft hjälp av två små pojkar som visade dom vägen, och dom sa att jag borde helt klart fråga dom om hjälp för att hitta vattenfallet.

Satte mig ner på vägen för att käka mig ett äpple innan jag tänkte ta mig an den där vandringen. Och medan jag satt där kom det ett helt gäng och gled in på sina scootrar (heter det så, haha?) och jag frågade om dom var på väg till vattenfallet, det var dom, och jag frågade om jag fick hänga på, och det fick jag. Dom alla var från Filippinerna, förutom en Kanadensare, och dom var här på semester en vecka. En av killarna bodde på Camiguin (ön som jag är på) och kände till lite hemliga platser som inga turister visste om, så han tog oss till ett annat vattenfall som var i närheten av det andra som var mer känt. Det var en tuff vandring dit måste jag säga, man var rejält svettig när vi väl kom fram till vattenfallet. men waow, det var sååååå värt varje svettdroppe, ett helt otrolig vattenfall som dundrade ner framför oss, kanske 20 meter högt om inte mer. Svirade om till bikini och hoppade i, men jisses amalia vad kallt det var i vattnet! Men bara att bita ihop och hålla färgen och njuta av att kunna stå där mitt i ett vattenfall och inse hur ball naturen är som skapar dessa vattenfall, man blir ju fascinerad varje gång! 

 

Det var många nya namn att lära sig, och alla hade svåra namn, Kumar, Loloy, Therine, Tew-Tew, Kulas & Faith. Visade sig dock att nästa alla hade smeknamn, så Kumar heter egentligen Marko, och Loloy heter Joseph. Här i Filippinerna så är det vanligt att man blir döpt till ett namn, men att familjen sen ger sitt barn ett smeknamn som barnet blir kallat istället. Många här har väldigt western-aktiga namn, då landet var en spansk koloni förr. Kulas var killen från Kanada, och heter egentligen Kyle, men hans filippinska namn har blivit Kulas. Han har bott här i snart tre år och driver ett företag som heter BecomingFilippino, då han reser runt i landet och ser olika platser, upplever kulturen på nära håll och vill lära sig allt om hur det är att leva på Filippinerna som lokalbefolkningen. Han är väldigt populär och känd på sociala medier och har tusentals följare världen över. Therine är hans manager för tillfället och hjälper honom att boka träffar med folk, och han jobbar mycket med Kumar, som är lite av hans kameraman, och som har mycket bra tips på vad Kulas kan göra osv.

 

Efter vattenfallet skulle dom vidare till en naturlig varm källa, och frågade om jag ville följa med, och jag sa att jag hakar på dom på allt dom gör nu, för det här gänget var så otroligt härliga och jag kände att få möjligheten att resa med lokalbefolkning var något som kommer ge mig en helt annan upplevelse och erfarenheter jag tidigare bara drömt om. Jag visste inte hur rätt jag hade. 

Den varma källan var en hemlig plats som inte nån mer än lokalbefolkningen kände till. Man traskar ner till en stenig stranden, där dom lyft bort stenar lite här och där för att göra små pooler där det heta vattnet från vulkanerna rinner ner, och sen rinner ut i havet. Det var en helt fantastisk plats att sitta på och se solnedgången, för att sen få se en helt otrolig stjärnhimmel. Precis vad vi behövde efter en lång dags vandring.

 

Och den härliga dagen slutar inte än! Efter detta bjöd dom in mig att följa med till Kumars släktingar, där dom alla bodde nu när dom var på besök på ön. Där bodde Yvonne & Jon-Jon med deras två barn, Carla en supersöt tjej på 6 år, och deras son var 14 år och jag vet faktiskt inte vad han heter, han var blyg och jag såg inte till honom vidare mycket. Dom välkomnade mig med öppna armar och visade mig runt i deras hem. När jag berättade att jag älskar att sjunga så satte dom direkt igång sin karaoke och ville höra mig och blev så fascinerade av min röst, haha vi alla sjöng och hade otroligt kul ihop i många timmar. Tills jag kände att det var dags för mig att köra hem i mörkret. Vi bestämde att träffas nästa dag igen för mer äventyr och Kumar bjöd in mig för att bo hos dom istället för att det skulle bli enklare framöver när vi ska iväg på äventyr. 

Så tacksam över att jag träffade detta gänget, och är så förväntansfull över att resa med dom och få se detta landet från insidan!

 

 

Ett långt inlägg, men hade helt klart kunnat skriva mer detaljer om denna fantastiska dag!

 
En lite suddig bild, men här har vi Kumar, Loloy och Kulas
Kulas, (jag..), Tew-Tew, Therine, Faith, Kumar och Loloy
Att göra den posen jag gör med handen under hakan betyder här i Asien att man är vacker/stilig. Har sett folk göra detta på bilder förut, men inte vetat att det betyder nåt speciellt..
Ja, det är svettfläckar på magen..
Seriöst, hur perfekt är det häääär!?