jonasonlina.blogg.se

Var så mycket intryck i Myanmar så jag kände att jag ville skriva ner ett långt inlägg om lite saker jag tänkte på under min vistelse där.

 

Myanmar har helt klart varit väldigt olikt alla andra länder jag besökt i sydöstra Asien. De flesta människor jag stöter på är glada och ler och vinkar när dom ser mig, speciellt när man kommer till de mindre byarna. Folk vill ta kort med mig och jag känner mig som en kändis här. De stora städerna har såklart kommit längre i utvecklingen, men för mig är det bara hemskt att spendera tid i städer, så har jag känt i alla länder jag besökt, det finns inget vackert eller härligt med någon stad här, allt känns bara smutsigt och värmen är outhärdlig. Men att komma ut till de små samhällena, eller besöka en liten by på landet, det är där allt det vackra med Myanmar händer. Folk jobbar på sina fält hela dagarna för att kunna sälja sin skörd på marknaden. Och i de flesta byar finns det ingen el eller något rinnande vatten, och för att förflytta större saker använder de kossor med vagn. En häst är det bara rika folk som har. När jag gjorde en vandring på tre dagar för att ta mig mellan två olika samhällen så besökta vi många små byar längs med vägen, och sov i två av dom, så fick verkligen se på nära håll hur folk lever, och det är ingen lyx, men människorna ser så lyckliga ut, för att inte tala om alla barn. Att se dom springa omkring och leka och busa med en glädje i ögonen som jag sällat sett i barn hemma i Sverige. Dom är glada för minsta lilla grej och tycker det är superspännande när en vit människa kommer och hälsar på i deras by. I och med att Myanmar är en gammal brittisk koloni så är många väldigt bra på engelska, något som gjorde mig chockad när jag först anlände till landet. Jag tänkte att det skulle vara tvärtom eftersom dom inte haft turister här så länge. Våran guide vi hade på vandringen pratade väldigt bra engelska, så det var intressant att fråga honom om hur landet funkar och varför det är så mycket intriger mellan staten och invånarna. Norra delen av landet är stängt för turism, mycket intriger om religionsfrågor som gör det farligt att vistas där. 

 

Något av det första jag la märket till när jag kom till Myanmar är att de flesta har en slags gulaktig kräm i ansiktet, något som kallas Thenaka. Detta är en kräm som är väldigt bra för huden, den skyddar mot solen och hjälper mot finnar. Oftast målar dom bara några streck på kinderna, men vissa täcker hela ansiktet, det är helt upp till var och en hur dom vill smycka ansiktet. Som jag förstod det så är det för en traditionell grej och för fashion. För det andra jag la märke till här är hur mycket folk bryr sig om vad dom har på sig på vissa ställen man kommer till. Dom är väldigt medvetna om mode både i kläder och i frisyr. Många killar har färgat sitt hår i olika röda nyanser, och har olika häftiga frisyrer. Kläderna är mycket jeansjackor och kamouflage.

Men mitt i allt detta modemedvetna så bär många de traditionella kläderna också, något jag inte sett i något annat land är att männen bär kjol, “laungi” som det kallas, ett tygstycke som är ihopsytt i en tub som dom knyter framtill. Och detta ser man på små pojkar upp till äldre män, alla bär det. Kvinnorna har långkjol och skyler alltid axlarna, för undantag när jag vatt i lite större städer där jag sett kvinnor i korta shorts och linne, men det är inte så vanligt. 

 

Tuggtobak är något som är väldigt poppis här, gjort av betel-löv (vet inte vad det heter på svenska), en slags nöt och tobak.

Något som ger dig röd tunga, så man ser hur folk har spottat överallt på gatorna här, vilket är lite vidrigt. Kan dock inte förstå hur folk kan tycka att detta smakar nåt gott alls, då jag mest tyckte det smakade bark doppat i schampoo när jag testade det, och spottade ut det efter bara en minut. En annan sorts tobak som är väldigt populär är cigarrer, som dom rullar av samma blad som tuggtobaken läggs i. Något jag lagt märke till när man kommer till vissa ställen för att äta är att dom direkt ställer fram en ask med cigaretter och en tändare på bordet när folk sätter sig ner.

 

Maten här är också en helt egen stil, med influenser från det indiska köket med mycket små rätter och innehållandes mycket kikärtor och bönor. Deras traditionella Tealeaf-sallad var något som snabbt blev en personlig favorit. En rätt som faktiskt har en historia bakom sig, då den norra och södra delen av landet slutade fred och dom slog ihop två maträtter till en, som då bildade denna Tealeaf-sallad, bestående av teblad, rostade bönor, nötter, vitlök och allt detta dränkt i olja och lite kryddor. 

 

En lite konstig grej här är tiden, när vi korsade gränsen hit från Thailand så ställde vi tillbaka klockan 30 min. Så det är inte en timma som i de flesta länder när man kommer till en ny tidszon, utan bara en halv timma. Ingen aning om varför det är så, men har inte varit med om det i nåt annat land hittills.

 

Det är mycket med Myanmar som har varit helt fantastiskt, och jag vill helt klart komma tillbaka hit i framtiden för att få utforska mer av landet, och åka hit när det inte är så torrt och hett här. Me landet har verkligen fått mig att tänka på ett nytt sätt, och se saker annorlunda, planterat ett litet frö djupt inom mig kan man säga. 

Som tur var så hade jag och Will samma flyg till Kuala Lumpur, fast han skulle sen stanna i Malaysia och jag skulle vidare till Filippinerna, men det var skönt att ta flyget tillsammans och kunna spendera våra sista timmar ihop. Lämnade helt klart Myanmar med så mycket kärlek och glädje, har upplevt och sett så många fina saker i detta land och vill tillbaka i framtiden och se mer!

Men mitt i all denna glädjen över att nyss ha fått uppleva ett fantastiskt land, så var det en stor sorg att behöva säga farväl till Will igen. Som ni vet vid det här laget så är han en av livets finaste människor, och det kommer helt klart bli tomt och trist att inte fortsätta resa med honom. När vi lämnade varandra i Vietnam visste vi att vi skulle ses snart igen, men denna gången var det farväl på riktigt, då han snart flyttar till Australien för en lång period, och jag förhoppningsvis tar mig till Nya Zeeland, så även om vi vet att vi kanske ses i framtiden så kommer det helt klart ta lång tid innan det blir av. Och även om det var ett sorgligt farväl så var jag samtidigt så lycklig över att jag fått möjligheten att träffa denna killen och lära känna honom och veta att han alltid kommer vara kvar i mitt liv och ändå finnas nära fast vi är tusen mil ifrån varandra.

 

Jag hade typ åtta timmar på flygplatsen att spendera och detta var under nattetid här, vilket passade otroligt bra då jag kunde ringa hem och prata med min familj över skype. Dom hade födelsedagskalas så hela familjen var samlad. Är faktiskt bara andra gången under hela resan som jag pratar med min familj i verkligheten, så det var helt klart en fin känsla att se hela familjen igen, och se att dom mådde bra. Är ju inte det lättaste att försöka hitta tid att ringa hem med tanke på tidsskillnad, eller att man aldrig vet om man hittar ett ställe med tillräckligt bra wifi. Så det var kul att hela familjen var samlad på samma ställe och att vi hade tid att prata en lång stund, innan dom fortsatte kalaset och jag återigen var ensam på flygplatsen och försökte spendera tiden så gott jag kunde.

 

 

 

Myanmar firar Nyår samtidigt som Thailand, Laos och Kambodja (och såklart säkert fler länder som jag inte har koll på, men eftersom jag precis besökt dessa länder så har jag bara koll på dom) och dom alla har denna grejen med att ha en stor vattenfestival i några dagar. Vilket är en betydelse av att man tvättar bort allt det gamla, för att bli ren inför ett nytt år. Ganska så säker på att dom firar det annorlunda om man kommer till en mindre stad eller helt klart om man firar i en liten by. Men vi var då i en storstad, så kan bara berätta hur dom firar det där. 

Vi hade hört att det skulle kastas vatten överallt på gatorna, men inte trodde vi att det skulle bli såhär. På riktigt, ÖVERALLT stod folk och kastade vatten på dig, barn som vuxna, och alla tyckte ju såklart det var extra härligt och kul att kasta vatten på oss som var turister. Folk stod på flaket på bilar och åkte runt och kastade vatten på allt dom såg, och det var som “stationer” runt om i staden där bilarna åkte förbi och folk kastade vatten på dom. Ni vet lite som när man tar studenten och man står på flaket på en lastbil och kör runt, runt och skriker och härjar, lite så, fast nu med mängder av vatten överallt. Det tog oss inte ens två sekunder efter att vi lämnat vårt hostel innan vi var blöta, då det stod folk precis utanför vår dörr och bara väntade på oss att komma ut så dom kunde kasta vatten på oss. och runt om på gatorna gick folk runt med vattengevär.

 

På lite olika ställen runt om i staden var det scener där artister uppträdde, så vi gick dit och dansade och härjade loss i publiken, och runt omkring hade dom som stora vattenkanoner där dom sprutade ut vatten över hela publiken. Kände mig som en kändis där i publiken för alla drog i oss och ville dansa med oss (för att vi var turister såklart) så till slut blev det lite för mycket då vi inte ens kunde dansa som vi ville utan att folk tvingade oss att dansa med dom och drog i oss. Så om du vill känna dig som en kändis, åk till Myanmar, där alla behandlar dig som en kung och är supertrevliga, ler och tycker att du är det häftigaste i världen och känner sig hedrade när du vinkar till dom och säger hej.

 

Jag gillade verkligen det här med vattenfestivalen, sjukt härlig grej när en hel stad fylls med så mycket glädje och skratt. Vill dock inte ens veta hur mycket vatten dom slösar under dessa dagar, men det är helt klart en heeeeeel deeeeel!

Vi hade två dagar i Yangon under vattenfestivalen, på kvällen den andra dagen var vårt flyg. Så man var ju lagom nervös för att ta sin väska och gå ut för att hitta en taxi till flygplatsen, då man visste att dom stod utanför hostlet redo att kasta vatten på oss. Som tur var så var folk förstående när dom såg att vi hade våra väskor på oss, hade klubbat ner den snubben som hade kastat vatten på min väska och förstört min dator, hahaha Var redan arg över att jag dagen innan förlorade min GoPro. Vet inte hur eller när, men hade den under dagen när vi gick omkring på gatorna och blev attackerade, så ville filma detta. När jag sen kom tillbaka till hostlet upptäckte jag att jag inte hade den i väskan. Så vet inte om jag typ tappade den på gatan när jag försökte lägga tillbaka den i väskan, eller om någon stoppade ner handen i min väska och tog den. Hur eller hur så blev jag av med den, och det gjorde mig riktigt arg när jag visste att jag nu skulle till Filippinerna där jag har tänkt dyka en del och verkligen vill ha min GoPro..

Men utöver den tråkiga detaljen så hade vi två riktigt härliga sista dagar i Myanmar!