jonasonlina.blogg.se

det är fortfarande ljust ute och jag har redan krypit ner under täcket. legat och läst en stund och känner mig mest förvirrad i tankar och känslor. så mycket jag vill känna, göra, vara, men vet inte vart jag ska börja. skjuter upp allt  hela tiden. blir besviken på mig själv för det. prioriterar fel kanske. eller kanske rätt, eftersom jag gör som jag gör. och man gör väl alltid som man själv vill. förhoppningsvis. kanske inte. det går ändå inte ändra på något, och att ångra sig är bara meningslöst. varför är det så svårt att göra saker som är enkla, men att skita i saker som är viktiga. när ska man börja förstå att det inte hjälper att drömma, man måste agera också. nu, inte sen

har precis sett Allsångs-specialen med Håkan Hellström. hela han är ett sånt energiknippe, en fantastisk artist och bara sådär skön som bara Håkan kan vara. och jag önskade så mycket att jag hade varit där. stått längst fram, fått skrika varenda liten låttext, fälla en tår av lycka, dansa så att svetten rann. men jag var inte där, jag satt ensam hemma i soffan virkade och grät för att jag inte kommer få se honom i sommar, och för att han får en att känna sig levande på nåt sätt. det finns så mycket han sjunger som träffar mitt i hjärtat. och nu fick jag en ännu starkare längtan att en dag få flytta till göteborg, något jag drömt om sen sådär första gången jag hörde talas om staden. det finns så många drömmar, och jag ska se till att dom alla slår in innan den dagen dom gräver ner mig i jorden. finns det nåt här i livet jag lever för, så är det alla mina drömmar.

 

igår satt jag på en mysig altan, med tända ljus och rödvin, med tre fina vänner. och det bara pratades och pratades, och det blev liksom aldrig riktigt tyst. det är så det blir när en vän är hemma över sommaren som man inte träffat på flera år. och jag önskar att man kunde göra sånt där varje dag hela sommaren.