Det var inte några problem att spendera lite för många dagar på denna ön. Man behöver verkligen lite sånna pauser när man reser, att känna att man inte har en planerad dag när man måste ta sig vidare, och hade bestämt sen innan att Filippinerna ska handla om att softa och bara ta det lugnt innan jag måste ta tag i livet litegranna och hitta ett jobb. Anledningen till att jag åkte till Malapascua var för att jag ville se en Thresher Shark, en sorts haj som bara finns på vissa ställen runt om i världen, och detta var då ett av dom.
Kände dock att jag först behövde två dagar av att bara softa och inte göra något alls, så jag spenderade tiden på stranden, såg soluppgången, läste, badade, sov i en hammock, såg solnedgången och förundrades av stjärnhimlen. Jag bara förflyttade mig till olika ställen på ön för att kunna göra dessa olika saker. Hittade en restaurang som serverade gröt, med frukt och mjölk, så blev överlycklig att jag kunde äta det till frukost varje dag. Det är nåt av det jag saknar mest från mat hemifrån, min gröt jag åt till frukost varje dag hemma. Skulle kunna betala dyrt för att få tag i Keso just nu! Men nog talat om mat när jag nu befinner mig på en såhär vacker ö!
Efter två dagars slappande (och en bränd rygg) så traskade jag runt på stranden för att hitta en dykar-shop som jag kände tilltalade mig och som kändes bra, så pratade med lite olika, kollade priser och checkade in hur folket som jobbade där verkade, och hittade ett ställe som kändes bra. Senast jag dök var på julafton, så dom ville att jag först skulle göra något annat dyk innan jag följde med för att se Thresher-sharksen, för att se hur jag är i vattnet och sådär. Så första dagen åkte vi till Gato Islands och gjorde två dyk. Där var det en tunnel som vi simmade igenom och som vi behövde ha ficklampa för att kunna se vart vi simmade. I vanliga fall brukar det vara rev-hajar där, men idag var det inga i tunneln, men när vi kom ut så var det en som simmade iväg. Och sen under en sten i en liten slags grotta hittade vi en sovandes haj. Var häftigt att kunna simma så nära den, så jag hade kunnat klappa den om jag ville. Men han sov så han märkte ingenting! Önskar så att jag hade haft min GoPro här så jag hade kunnat ta en ball selfie med den! Och, OCH, för första gången i mitt liv såg jag Sjöhästar, SÅ FINA! Vi hade en himlans tur och fick se fem stycken i olika färger; gula, svarta och lila/röd, och dom var ca tio cm stora. Var så lycklig så jag applåderade när jag såg dom!
För att få se Thresher Sharksen så måste man dyka tidigt, omkring 05.00, just för att hajarna håller till på botten hela dagarna, det är bara tidigt på morgonen som dom tar sig upp på grundare vatten för att “tvättade” av andra små fiskar, sen simmar dom ner på djupet igen. Så det var till att sätta klockan på 03.45 denna morgon, och vaknade och var riktigt redo och peppad! Eftersom man dyker ner på ca 30 m djup, så kan man inte stanna alltför länge på det djupet innan man måste ta sig till grundare vatten, kroppen klarar inte av att vara på för djupt vatten för länge. Så på 30 m djup kan man stanna ca 12-15 min. När man gör ett dyk så är man vanligen nere i kanske en timma, beroende på när någon i gruppen börjar få ont om luft. Av någon anledning är jag riktigt bra på att inte konsumera för mycket luft, och kommer oftast upp till ytan med dubbelt så mycket luft som alla andra. Ett tecken på att jag tillhör där under ytan kan jag tycka, och en anledning till att folk brukar kalla mig sjöjungfru när dom inser att jag inte andas under vattnet, haha
Så även om man har en timme i vattnet, så kan man bara stanna 12-15 min på 30 m djup, så det är bara under denna korta tiden man har möjlighet att se hajarna. Och det är ju då ganska så lätt att förstå hur otroligt besviken jag var när vår dykarguide sa åt oss att det var dags att simma upp, utan att vi hade sett till en endaste liten haj.. Så nytt försök imorgon!
