När jag anlände till Vietnam berättade folk för mig att det vietnamesiska nyåret infaller i slutet av Januari, något som jag inte hade en aning om. Att fira nyår här är typ som våran jul, man åker hem till sin familj och äter mängder med mat och allt stänger ner för några dagar. Så i och med att alla ska ta sig hem så höjs priserna på alla bussar och dom blir fullbokade fort. Min och Wills tanke var från början att köpa oss varsin motorcykel för att köra igenom Vietnam, men hans polare Guvy kände sig inte helt bekväm med det, så vi beslutade oss för att åka buss genom landet istället. När vi kom till Hoi An sålde dom motorcyklar överallt, så jag o alla grabbarna förutom Guvy blev sjukt sugna på att köpa oss varsin. Vi tänkte att det skulle bli så mycket mer smidiagre att kunna köra när vi ville vart vi ville, och slippa betala bajsdyra bussbiljetter eller inte ha möjlighet att åka den dagen vi ville för att bussarna var fulla, så vi tog beslutet att köpa oss varsin motorcykel. Och Guvy beslutade sig för att fortsätta sin resa själv, för han ville hinna med att åka till en ö som ingen av oss andra var intresserade av. Vi kom åt dom väldigt billigt, 2000kr/st, vilket också resulterade i mängder med problem med dom. Så där lärde man sig att man inte ska köpa sånna här saker billigt. En tjej jag träffade i Kambodja köpte en motorcykel i Laos för 3500 kr och hade inte nåt problem alls med den.
Men vi var glada när vi drog iväg första dagen, men redan efter bara en timma så fick Andy punka på sitt bakhjul, och min motorcykel hade problem med att starta. Så vi fick ta oss till en verkstad och fick hjälp med det. Åkte vidare och körde bland vackra berg och fina utsikter över havet, och det va härligt som tusan, tills det började pissregna. Och mitt i allt ösregnet så la Wills motorcykel av, helt och hållet kaputt. Så i regn och mörker så åkte Sheldan för att försöka hitta hjälp, knackade på hemma hos folk och försökte få dom att förstå vad vi behövde hjälp med. Folk i Vietnam kan knappt inte snacka nån engelska, så det gäller att använda kroppsspråk och google translate för att överleva här. Sheldan hittade en snubbe som kunde hjälpa oss och bjöd in oss i hans hus och bjöd på öl och te och ville sitta ner och prata med oss, medan hans kompis fixade motorcykeln.
Folket här är så otroligt trevliga och glada och vill prata med en, och alla barn man passerar när man går eller kör motorcykel vinkar och säger hej, älskar den atmosfären av glädje överallt.
Motorcykeln kom till liv och vi tackade och sa hejdå och åkte vidare i regn och mörker och tog in på ett motell vi hittade i nästa by. När vi satt på vårt rum och snackade hörde vi en rejäl smäll utanför på gatan och sprang till fönstret för att se vad som hade hänt. Till vår förskräckelse så var det en motorcykelolycka, och det enda vi riktigt kunde se var en man som låg på vägen och alla samlades runt omkring honom, så vi har ingen aning om vad som hände. Men man kan ju säga att vår första dag blev inte direkt lyckad, dom saker man inte vill ska ske hände oss på en dag, att behöva köra i regn, mörker, se en olycka och att motorcyklarna ska krångla, haha
Så vi hoppades på att detta skulle va över för oss nu, att vi hade fått vara med om allt på en gång, och att det nu skulle vända och bli bättre. Det gjorde det inte. Mera regn och krångel väntade på oss..
