Och så var då dagen kommen som jag aldrig ville skulle komma, då det var dags att ta farväl av Irina, världens finaste vän. Irina och jag har helt klart en speciell vänskap, vi förstår varandra på ett helt annat sätt än vad jag har upplevt med någon annan förut, så otroligt lika i många situationer. Och att ha kunnat resa med henne i 1,5 månad har varit helt underbart. Hon fick mig att upptäcka en helt ny sida av mig själv som jag inte visste jag hade, fick mig att bli så trygg i vem jag är, vad jag känner och tänker. Fick mig att inse vad som verkligen är viktigt för mig och vad jag vill kämpa för att uppnå här i livet. Helt klart en speciell kontakt, som att känna att man har hittat den rätta, fast istället i en vän. Så ja, det var helt klart ett otroligt jobbigt farväl och jag grät när hennes buss rullade iväg, för ingen av oss visste när vi skulle ses igen. Så tacksam för allt hon har fått mig att upptäcka och uppleva, så kommer nog känna mig tom och ensam ett tag framöver innan jag kan hitta nya balla vänner att hänga med. (Förutom Will då såklart som jag har några dagar till med innan vi också måste säga farväl…)
Will och jag stannade ännu en dag i Hsipaw innan vår buss tog oss tillbaka till Mandalay. Mandalay är ingen härlig stad alls, och vi såg inte direkt fram emot att behöva spendera två dagar där innan vi skulle ta vår nästa buss till Yangon. Grejen var att det var Nyår i Myanmar under dessa dagar, så vi var tvungna att boka bussar i förväg och verkligen se till att planera så vi kunde ta oss till Yangon, där vårt flyg skulle gå ifrån. Och under nyår så blir alla bussar fullbokade fort för alla ska ta sig nånstans till släkt och vänner. Så vi fick ändra en del i vår planering för att kunna få det att funka så bra som möjligt utefter dom bussarna som var lediga och vi kunde ta.
Som tur var hittade vi ett hotell i Mandalay som hade en pool och som var billigt att bo på. Så under två dagar låg vi bara och slappade där. Kände mig lite för lyxig som bodde på ett ställe med pool, efter att ha varit omkring i alla dessa små byar i Myanmar och bott nära naturen och känt vilken lantis jag är, och plötsligt så ligger jag vid en pool på ett fint hotell och ser ut att vara rik. Men hellre det än att bo på ett tantigt hostel i en stad där det finns absolut ingenting att göra.
Bussen till Yangon blev en rejäl överraskning. Aldrig nånsin i hela mitt liv har jag suttit på en så lyxig buss, och blev ännu mer chockad över att detta då är i Myanmar, landet som jag anser ligger långt efter grannländerna, och där lyx är det sista man tänker att man kan hitta där. Sätena var otrolig sköna, och stora, som en egen fåtölj med fotstöd och kunde fälla sätet. Man hade sin egen lilla TV-skärm med mängderav film, musik och spel. Vi fick vatten, juice och några bakelser att smaska på, och en filt såklart att gosa in sig i när man sen skulle sova. När vi stannade för toapaus nån timma senare så fick vi alla en tandborste, tandkräm och en liten handduk att tvätta ansiktet med, så vi var redo inför nattens resa. Tror inte jag kommer hitta en såhär lyxig buss nånsin igen i Asien!
Bilder från gårdagens moppe-tur med argentinarna!
