jonasonlina.blogg.se

Checkade in på mitt nya hostel och hyrde en moped för att glida runt och kolla läget runt Moni. På vägen hem från vulkanen på morgonen såg jag att vi körde förbi en skylt där det stod ”vattenfall”, så jag siktade in mig på det. Fick parkera mopeden ute vid vägen och traska en bra stund och gå fel många gånger innan jag hittade fram till vattenfallet. Och det var större än jag hade trott och jag satte mig ner på en sten för att bara sitta och njuta och kolla på det.

Medan jag satt där kom det två Indonesiska killar/män, dom var kanske i 30-årsåldern, och den ena kom fram till mig och började prata. Han hette Kristo och kunde prata lite engelska, såpass så vi i alla fall kunde förstå varandra tillräckligt. Han lärde mig lite olika ord och meningar på Indonesiska som han skrev ner i mitt anteckningsblock. Jag har försökt plugga in dessa, men det är svårt att komma ihåg alla orden. Än så länge kan jag bara några få fraser, bland annat: 

God morgon - Selemat Pagi 

Tack - Terima Kasih

Varsågod - Sama Sama

Hur mår du? - Apa Kabar 

och några riktigt fula ord som dykarguiderna på Scuba Junkie lärde mig, haha

 

Han berättade om ett annat vattenfall som låg en bit bort och undrade om jag ville se det också, så jag tänkte att ”ja, varför inte”. Så vi började traska, och sen klättra och det va brant och kämpigt och svårt att ta sig dit, men vi överlevde och tog oss dit, och väl framme så var vattenfallet inte alls värt allt det besväret. Men han sa att jag var den första turisten som hade varit där, så det är ju alltid något. Sen frågade han om jag ville följa med till hans hus, och sen se hans odlingar. Jag tackade ja, för jag tänkte att det vore ju riktigt intressant att få se allt det där på nära håll.

 

Hans hem var väldigt enkelt. Välbyggt på utsidan, men inuti knappt några möbler, två plaststolar, en madrass på golvet och en byrå. Dock hade han en modern och stor platt-TV och ett par riktigt feta högtalare, haha Så kanske att han dragit in på möblerna för att kunna skaffa en TV, jag frågade aldrig. Jag fick även prova kläder som kvinnorna använder när dom klär upp sig, och kjolen hade hans mamma vävt själv. Är inte helt säker på vad själva plagget kallas, men han nämnde nåt om Ikat, men jag tror att det är själva mönstret och tyget man använder för att väva plagget. Kände mig i alla fall hedrad som fick prova dessa fina plagg, och kan bara tänka mig hur mycket tid hans mamma lagt ner på att göra den kjolen!

 

Efter det tog vi min moppe till hans odlingar, där han bjöd mig på en enkel liten lunch, så kallad Kolak, en Indonesisk rätt som är gjord på kokosmjölk, kokossocker, pandanus-blad, sen kan man variera vad man har i, banan, pumpa, potatis, osv. Det var potatis i den jag fick smaka, och jag tyckte det smakade gott, lite för sött för min del, men ändå en god smak. Han visade mig och en liten varm källa som låg mitt bland hans odlingar där lokalbefolkningen gick i slutet av dagen för att tvätta av sig, och tvätta sina kläder.

 

Kände sen att jag ville åka vidare lite med moppen för att se mig omkring lite mer, så jag tackade Kristo så hjärtligt för allt han bjudit in mig till och körde tillbaka till Nationalparken där vi var på morgonen för att se vulkanen. Tänkte mig att det kanske skulle finnas nåt mer där att utforska och se, men det var det inte, så jag kikade lite på sjöarna igen innan jag åkte tillbaka till hostlet igen. Gick och åt på en mysig nyöppnad restaurang där jag träffade på lite härligt folk, och vi hängde med ägarna på restaurangen och spelade gitarr och sjöng ihop. Riktigt trevlig kväll må jag säga!

 

Så var det dags att lämna det vackra hotellet och bege oss mot nästa destination, Moni. På vägen skulle vi besöka ännu en traditionell by, men vi sa till chauffören att vi faktiskt inte vill se den. Så vi stannade vid en strand som kallas Blue Stone Beach, som då alltså består av blåa stenar. Men vår chaufför måste haft dålig koll på vart bästa platsen för denna stranden va, för där vi stannade var det knappt några stenar på stranden, utan dom hade folk plockat upp och lagt i stora högar längs med vägen. För tydligen säljs dessa stenar till Japan för att det är nåt fint dom använder i sina badrum.

 

Vi anlände till Moni under eftermiddagen och svirade om till badkläder direkt, för vi hade hör att det skulle finnas ett vattenfall i närheten som vi traskade till. Riktigt mysigt ställe, och denna gången kunde vi simma in bakom vattenfallet och bada mitt i själva fallet. Vi blev som små barn och lekte och höll på.
Vi gick och åt middag och kröp ner tidigt, för kl.03 skulle vår chaufför köra oss till vulkanen Kelimutu för att se soluppgången och de tre sjöarna i olika färger.

 

Så ja, vi klev upp lite innan 03 och så gav vi oss iväg. Vulkanen ligger i en Nationalpark, och det är inte någon bergsbestigning att ta sig till toppen, utan det är trappor hela vägen upp. Sjöarna är riktigt häftiga, färgen på dom gör att dom knappt ser verkliga ut. När vi var där som va alla sjöarna olika färger av blå. Men dom ändrar färg ibland och kan bli röda och svarta också. Försökte läsa på skyltarna vad det är som gör att färgen ändras, men ja, jag är ju inte den bästa på att läsa och förstå, och ännu sämre på att komma ihåg saker. Har insett det senaste att jag har nog något slags minnesproblem det det gäller vissa saker.
Soluppgången var riktigt vacker, som alltid, så vi satt där en lång stund och bara tog in utsikten tillsammans.

 

Av nån anledning blev jag förälskad och nyfiken på den lilla byn Moni och vad man kunde utforska runt omkring. Så när Rick & Jochum va tvungna att åka vidare efter vulkanen för att ta sig till sitt flyg hem, så bestämde jag mig för att stanna någon dag extra och ta reda på vad Moni hade att erbjuda. Så det blev dags att ta farväl av mina härliga grabbar efter en otroligt rolig vecka tillsammans! Så glad att jag hängde på dom på denna trippen och fick se den vackra ön Flores!

 

 

Denna dagen hade det verkligen vatt bra med en chaufför som kunde snacka lite engelska. Vi blev avsläppta vid en traditionell by, och därifrån skulle vi sen gå till nästa by. Och i denna byn fanns det ingen att prata med, några av befolkningen satt vid sina hus, men dom kunde ju ingen engelska. Så vi gick mest omkring och kikade och undrade över varför husen såg ut som dom gjorde och varför det va gravar mitt i byn, och vad det var för konstiga små hus med halmtak. Och detsamma med nästa by vi kom till, ingen att prata med, så vi strosade runt där, hittade en liten utkiksplats dit vi gick upp till och satte oss och bara babblade och fulade oss och spelade in några roliga videos.

 

Sen kom dagens höjdpunkt, att få bada i en varm källa, vilket jag aldrig någonsin gjort förut. Vatt riktigt vacker där, mitt ute i skogen i en slags bäck. Vid vissa ställen va vattnet verkligen kokhett, och emellanåt kom det kalla strömmar. Märklig känsla att bada utomhus och vattnet är så varmt. Också att bada i varmt vatten när det är så varmt i luften, hade ju hellre haft minusgrader ute och sen hoppat ner i den varma källan. Får helt enkelt åka till Island för att göra det istället!

 

Vi åt lunch och sen åkte till nästa varma källa som var mer gjort som ett utomhusbad, fast det var helt förfallet. Hade nån bara ansträngt sig lite så hade detta stället varit riktigt vackert, men dom har inte riktigt det tänket här. Vi var i alla fall där i över en timma och badade, riktigt härligt!

 

Sen åkte vi tillbaka till vårt härliga hotell upp i bergen och åt middag och jag somnade tidigt denna kvällen.