Så jag flyttade in till Kumar’s släktingar, dom hade ett extra hus där Yvonne’s föräldrar bodde i när dom levde, men som nu stod tomt för vänner och familj att komma och bo i. Så vi hade ett helt hus för oss själva. Det var ett fint och stort hus, och utanför hade det en gång varit en pool, men som ingen använde längre. Det var en stor skillnad här på husen jämfört med hur jag såg folk bo på Malapascua, här var det riktiga hus byggda, och inte bara ett litet träskjul. Vattnet i kranen gick att dricka på denna ön. Varje morgon när jag vaknade så hade grabbarna redan varit vakna en bra stund, hunnit åka till marknaden för att köpa mat till frukosten. Det serverades ris, kött, fisk, ägg och för min skull grönsaker. Det här med att äta en rejäl middag till frukost, jag vet inte om jag är ett fan av det ännu. Jag har nog inte blivit helt asiat, utan föredrar nog att ha min gröt och frukt till frukost.
Att nu resa med filippinos gav mig möjligheten att få testa på så mycket saker som man inte ens vet om finns, och dom var glada över at få visa och lära mig allt om detta.
Något jag fick smaka under min vistelse på ön Camiguin var Sinaging, vilket är banan, kokos och ris hopblandat, och som man sen kokar, otroligt gott och rejält mättande!
Och nåt annat som jag fick smaka när vi lagade mat ihop till kvällen var Kinalaw, rå fisk som man lägger i vinäger och låter den dra till sig det, var riktigt gott!
Familjen vi bodde hos var så underbara, och Carla, dottern, var så söt och ville hela tiden vara i närheten av mig men samtidigt var hon så blyg, hon kunde inte prata någon engelska ännu, men förstod lite, och jag kan inte prata någon Bisaya, dialekten i södra delen av Filippinerna, så det var svårt för oss att kommunicera.. Yvonne jobbade som lärare på en av skolorna i närheten, och Jun-Jun var sjukskriven på grund av en skada i sitt ben sen många år tillbaka. Dom var så omtänksamma och vänliga hela tiden, och tyckte jag och Faith var knäppa när vi bad om att få hjälpa till med disken efter middagen. Här i Filippinerna är dom så otroligt gästvänliga, dom älskar att ta hand om folk och se till att dom blir ordentlige omhändertagna och säger att man absolut inte behöver hjälpa till med något. En kväll så fick jag nästan be om att få hjälpa till med maten, för jag kände att jag vill vara en del av det, och inte bara vänta på att dom lagar mat till alla oss.
