Som tur var så hade jag och Will samma flyg till Kuala Lumpur, fast han skulle sen stanna i Malaysia och jag skulle vidare till Filippinerna, men det var skönt att ta flyget tillsammans och kunna spendera våra sista timmar ihop. Lämnade helt klart Myanmar med så mycket kärlek och glädje, har upplevt och sett så många fina saker i detta land och vill tillbaka i framtiden och se mer!
Men mitt i all denna glädjen över att nyss ha fått uppleva ett fantastiskt land, så var det en stor sorg att behöva säga farväl till Will igen. Som ni vet vid det här laget så är han en av livets finaste människor, och det kommer helt klart bli tomt och trist att inte fortsätta resa med honom. När vi lämnade varandra i Vietnam visste vi att vi skulle ses snart igen, men denna gången var det farväl på riktigt, då han snart flyttar till Australien för en lång period, och jag förhoppningsvis tar mig till Nya Zeeland, så även om vi vet att vi kanske ses i framtiden så kommer det helt klart ta lång tid innan det blir av. Och även om det var ett sorgligt farväl så var jag samtidigt så lycklig över att jag fått möjligheten att träffa denna killen och lära känna honom och veta att han alltid kommer vara kvar i mitt liv och ändå finnas nära fast vi är tusen mil ifrån varandra.
Jag hade typ åtta timmar på flygplatsen att spendera och detta var under nattetid här, vilket passade otroligt bra då jag kunde ringa hem och prata med min familj över skype. Dom hade födelsedagskalas så hela familjen var samlad. Är faktiskt bara andra gången under hela resan som jag pratar med min familj i verkligheten, så det var helt klart en fin känsla att se hela familjen igen, och se att dom mådde bra. Är ju inte det lättaste att försöka hitta tid att ringa hem med tanke på tidsskillnad, eller att man aldrig vet om man hittar ett ställe med tillräckligt bra wifi. Så det var kul att hela familjen var samlad på samma ställe och att vi hade tid att prata en lång stund, innan dom fortsatte kalaset och jag återigen var ensam på flygplatsen och försökte spendera tiden så gott jag kunde.
