Av någon anledning så bestämde vi oss för att vara hurtiga denna morgon och gå hela vägen till buss-stationen för att kunna köpa biljetter till Mae Sot, byn där vi skulle korsa gränsen över till Myanmar. Så i över en timma traskade vi med våra feta ryggsäckar, och hoppades att det skulle finnas biljetter kvar när vi kom fram. Vi försökte boka biljetter online igårkväll, men det var inte möjligt, så vi hade inget annat val än att bara ta oss dit och hoppas på det bästa. Knep åt oss tre biljetter och hoppade på bussen som vi trodde skulle ta runt fem timmar, men som snarare tog åtta timmar. Av nån anledning så går tiden oftast fort på en buss, men läser lite, kollar kanske på en film, eller som nu, skriver lite dagbok, eller slumrar till en stund. När vi anlände i Mae Sot tog vi en tuk-tuk till gränsen, som vi fick korsa till fots. Lite kul grej att traska över en bro och ena sekunden vara i Thailand, för att i nästa steg vara i Myanmar. I tuk-tuken träffade vi på Matt, en kille från USA och Anne, en tjej från Nederländerna, och vi beslutade oss för att försöka ta oss till en by som heter Hpa-An tillsammans. En lokalsnubbe började snacka med oss och vi frågade om bussar dit, men den sista för dagen hade redan gått, så han hjälpte oss att fixa en egen minibuss dit, och eftersom vi var fem personer så var det samma pris för det som det hade varit att ta bussen.
Halvvägs stannade vi för att äta på en restaurang längs med vägen, och blev positivt överraskade hur det funkar här i Myanmar. Vi satte oss bara på stolarna runt ett bord och på en gång kom det folk från höger och vänster och ställde fram mat på bordet, massa olika grönsaker och ris oh såser, så det var bara att hugga in och äta tills man storknade. Har för mig att vi sen betalade runt 7 kr var för den buffén, och maten smakade utsökt!
