Koh Lanta

Så efter fyra dagar i paradiset tog vi båten vidare mot Koh Lanta, där min kära vän Sandra jobbar som sportnörd på Fritidsresor. Tyvärr hade vi inte riktigt råd att bo på lyxhotellet hon jobbar på, så vi råkade boka boende längst ner på södra delen av ön, och Sandra bodde på norra delen. Sås kan det gås när inte haspen är på.. Men det gav oss bara en bra anledning till att våga hyra en moppe över en dag så vi kunde åka och hälsa på henne. Hon jobbade dock varje dag under våra tre dagar där, men vi hann i alla fall ta en lunch ihop, och på kvällen fick vi följa med henne till hotellet där hon jobbar för att se när Lille Skutt och Vargen dansade med alla barnen. Och jag som prenumererade på Bamse i tio år när jag var liten (okej, jag slutade när jag va femton år, och det är jag stolt över) men iaf, jag blev ju alldeles lycklig i själen av att få se dom dansa och skutta och skaka loss, och jag dansade nog lite mer än vad alla barnen gjorde tillsammans, så himla lycklig!

Underbart att se hur Sandra bor och jobbar. Man har ju inte riktigt fattat när hon berättar allt om hur hon har det, men nästa gång kan jag liksom se allt framför mig på ett annat sätt.

 

Innan lunchen med Sandra tog vi oss en tur med moppen, och jag hade åter igen läst om ett vattenfall som fanns i närheten. Så vi tog oss dit, gick i genom djungeln i kanske fyrtio minuter och jag va riktigt förväntansfull, för dom anordnade elefantridning o allt till vattenfallet, så vi trodde det skulle va nåt riktigt häftigt. Men nej, när vi kom fram droppade det lite vatten från en bergsvägg.

 

En av dagarna åkte vi iväg på en dagsutflykt för att dyka. Dom flesta på båten skulle snorkla, och endast några få skulle dyka, så jag och Linus fick en egen instruktör, vilket va riktigt skönt! Hon visade hur vi skulle dyka längs en bergsvägg och visade bilder på olika fiskar vi skulle kunna tänkas se. Hon berättade att det fanns möjlighet att se en rev-haj, och vi blev alldeles till oss, och hoppas verkligen att vi skulle få se en, men tyvärr så såg vi ingen. Hajarna trivs tydligen bäst på ca fem meters djup, och vi va ju nere på tio meter, så dom som snorklade hade sett hajar! Fy tusan vad avis och arg jag var då. Men vi såg massa andra otroligt vackra fiskar, bland annat Nemo, och en Yellow Boxfish, som är som det låter, en gul fisk som är fyrkantig som en låda! Massa färgglada fiskar överallt, men min favorit var ändå Blackspotted Pufferfish, som är en grå fisk med konstiga svarta fläckar och prickar över kroppen. På denna dykutflykten var det med en fotograf som tog massa bildr, men vi köpte bara tre stycken. Planen för framtiden är att köpa oss nån slags kamera så vi kan fota själva under vattnet!

 

 
 

 

 

Koh Jum

Koh Jum, härliga underbara Koh Jum. Var nog det vackraste på hela resan. Solnedgångar som nästan fick mig att tro att jag var med i en saga. Stämningen var så stilla och lugn, och folk som åkte dit var antingen pensionärer eller folk som vi som bara ville ta det lugnt i några dagar. Och det mysigaste av allt var nog att det inte fanns någon el i bungalowen vi bodde i. Så varje kväll fick vi en fotogen-lykta med oss från receptionen att ta med till rummet.

Om dagarna låg vi på stranden eller i hängmattan och läste och badade i det varma klarblåa vattnet. Om kvällarna när vi hade sett den fantastiska solnedgången åt vi gott på nån restaurang, satt vid en brasa på stranden eller låg och kollade upp på den enastående stjärnhimlen. Jag älskade verkligen livet under dessa dagar på Koh Jum. Att ett ställe kan ge mig ett sånt inre lugn och vara så otroligt vackert, jag tror jag måste tillbaka dit.

 

En dag åkte vi på en båtutflykt, det var vi och ett till svenskt par på longtail-båten. Måste säga att jag blev imponerad av han som körde båten, då han stod på en låda, höll i motorn med händerna och samtidigt styrde en ratt med ena foten, undrar hur länge han hade övat på det!
Vi stannade på lite olika platser, bland annat i en underbart vacker vik där vi fick bada, vi snorklade på två olika platser och kom till en strand fylld av apor. Öarna där är så himla häftiga, som helt plötsligt bara sticker rakt upp ifrån vattnet.

 

Det är svårt att skriva om denna platsen utan att använda ord som ”fantastiskt” och ”vackert” hela tiden. Så jag bjuder helt enkelt på alldeles för många bilder för att ni nästan ska förstå hur otroligt fint det var där!

 

 
 
 

Krabi

Även Krabi var bara en genomfartsstad som vi stannade i en natt. Här fanns dock mer att göra. Hade fått tips av min vän Sandra om att åka till Tigertemplet, som skulle va ett tempel uppe på ett berg. Och jag som älskar höjder tyckte att det skulle va en häftig grej, så vi tog bussen dit. Linus fick äntligen se sin första ”vilda” apa springa omkring i området, och försökte haffa hans vattenflaska. Jag blev skiträdd när apan öppnade upp käften, visade sina tänder och började skrika som tusan! Trodde jag skulle dö där.. Tigertemplet va sjukt häftigt! Först gick vi runt i ett område där det bodde munkar i bergen och grottor. Sen var det dags för den långa vandringen upp mot toppen, en trappa med 1 237 trappsteg skulle klaras av. Efter hundra trappsteg var man helt slut, och man var tvungen att stanna och vila lite då och då. Ärligt talat har jag nog aldrig vatt så svettig och slut i kroppen som när vi vandrade alla dom trappstegen. Tror det tog oss ca 45 minuter att komma upp till toppen. Men det var så värt det! Utsikten där uppifrån va riktigt häftig!och inte nog med utsiktsplatsen dom hade byggt där uppe, så hade dom ju också byggt en flera meter hög Buddha i guld på toppen. Jag undrar lite hur dom fick upp allt material till det, och hur svettig dom var efter att ha burit upp det till toppen.. Och när man hade softat ett tag där uppe och njutit färdigt insåg man ju att det var dags att gå alla 1 237 trappsteg ner igen. Lika svettig igen nådde vi till slut marken igen, och man kände sig riktigt stolt att man hade klarat av det.