29 April - Stöter på livets härligaste gäng

Tog min balla röda scooter för att utforska ännu mer av ön denna dag, fanns ett vattenfall som jag ville se, så jag drog iväg. Vägen upp dit va väldigt brant och kurvig och det var otroligt vackert att köra där och utsikten blev bara bättre och bättre ju högre upp man kom såklart. Till sist tog vägen slut, och där stod ett par vid en scooter som jag började prata med, dom hade precis varit vid vattenfallet men sa att det var en farlig och läskig väg att ta sig dit. Dom hade haft hjälp av två små pojkar som visade dom vägen, och dom sa att jag borde helt klart fråga dom om hjälp för att hitta vattenfallet.

Satte mig ner på vägen för att käka mig ett äpple innan jag tänkte ta mig an den där vandringen. Och medan jag satt där kom det ett helt gäng och gled in på sina scootrar (heter det så, haha?) och jag frågade om dom var på väg till vattenfallet, det var dom, och jag frågade om jag fick hänga på, och det fick jag. Dom alla var från Filippinerna, förutom en Kanadensare, och dom var här på semester en vecka. En av killarna bodde på Camiguin (ön som jag är på) och kände till lite hemliga platser som inga turister visste om, så han tog oss till ett annat vattenfall som var i närheten av det andra som var mer känt. Det var en tuff vandring dit måste jag säga, man var rejält svettig när vi väl kom fram till vattenfallet. men waow, det var sååååå värt varje svettdroppe, ett helt otrolig vattenfall som dundrade ner framför oss, kanske 20 meter högt om inte mer. Svirade om till bikini och hoppade i, men jisses amalia vad kallt det var i vattnet! Men bara att bita ihop och hålla färgen och njuta av att kunna stå där mitt i ett vattenfall och inse hur ball naturen är som skapar dessa vattenfall, man blir ju fascinerad varje gång! 

 

Det var många nya namn att lära sig, och alla hade svåra namn, Kumar, Loloy, Therine, Tew-Tew, Kulas & Faith. Visade sig dock att nästa alla hade smeknamn, så Kumar heter egentligen Marko, och Loloy heter Joseph. Här i Filippinerna så är det vanligt att man blir döpt till ett namn, men att familjen sen ger sitt barn ett smeknamn som barnet blir kallat istället. Många här har väldigt western-aktiga namn, då landet var en spansk koloni förr. Kulas var killen från Kanada, och heter egentligen Kyle, men hans filippinska namn har blivit Kulas. Han har bott här i snart tre år och driver ett företag som heter BecomingFilippino, då han reser runt i landet och ser olika platser, upplever kulturen på nära håll och vill lära sig allt om hur det är att leva på Filippinerna som lokalbefolkningen. Han är väldigt populär och känd på sociala medier och har tusentals följare världen över. Therine är hans manager för tillfället och hjälper honom att boka träffar med folk, och han jobbar mycket med Kumar, som är lite av hans kameraman, och som har mycket bra tips på vad Kulas kan göra osv.

 

Efter vattenfallet skulle dom vidare till en naturlig varm källa, och frågade om jag ville följa med, och jag sa att jag hakar på dom på allt dom gör nu, för det här gänget var så otroligt härliga och jag kände att få möjligheten att resa med lokalbefolkning var något som kommer ge mig en helt annan upplevelse och erfarenheter jag tidigare bara drömt om. Jag visste inte hur rätt jag hade. 

Den varma källan var en hemlig plats som inte nån mer än lokalbefolkningen kände till. Man traskar ner till en stenig stranden, där dom lyft bort stenar lite här och där för att göra små pooler där det heta vattnet från vulkanerna rinner ner, och sen rinner ut i havet. Det var en helt fantastisk plats att sitta på och se solnedgången, för att sen få se en helt otrolig stjärnhimmel. Precis vad vi behövde efter en lång dags vandring.

 

Och den härliga dagen slutar inte än! Efter detta bjöd dom in mig att följa med till Kumars släktingar, där dom alla bodde nu när dom var på besök på ön. Där bodde Yvonne & Jon-Jon med deras två barn, Carla en supersöt tjej på 6 år, och deras son var 14 år och jag vet faktiskt inte vad han heter, han var blyg och jag såg inte till honom vidare mycket. Dom välkomnade mig med öppna armar och visade mig runt i deras hem. När jag berättade att jag älskar att sjunga så satte dom direkt igång sin karaoke och ville höra mig och blev så fascinerade av min röst, haha vi alla sjöng och hade otroligt kul ihop i många timmar. Tills jag kände att det var dags för mig att köra hem i mörkret. Vi bestämde att träffas nästa dag igen för mer äventyr och Kumar bjöd in mig för att bo hos dom istället för att det skulle bli enklare framöver när vi ska iväg på äventyr. 

Så tacksam över att jag träffade detta gänget, och är så förväntansfull över att resa med dom och få se detta landet från insidan!

 

 

Ett långt inlägg, men hade helt klart kunnat skriva mer detaljer om denna fantastiska dag!

 
En lite suddig bild, men här har vi Kumar, Loloy och Kulas
Kulas, (jag..), Tew-Tew, Therine, Faith, Kumar och Loloy
Att göra den posen jag gör med handen under hakan betyder här i Asien att man är vacker/stilig. Har sett folk göra detta på bilder förut, men inte vetat att det betyder nåt speciellt..
Ja, det är svettfläckar på magen..
Seriöst, hur perfekt är det häääär!?
 
 

Kommentera inlägget här :