det är fortfarande ljust ute och jag har redan krypit ner under täcket. legat och läst en stund och känner mig mest förvirrad i tankar och känslor. så mycket jag vill känna, göra, vara, men vet inte vart jag ska börja. skjuter upp allt hela tiden. blir besviken på mig själv för det. prioriterar fel kanske. eller kanske rätt, eftersom jag gör som jag gör. och man gör väl alltid som man själv vill. förhoppningsvis. kanske inte. det går ändå inte ändra på något, och att ångra sig är bara meningslöst. varför är det så svårt att göra saker som är enkla, men att skita i saker som är viktiga. när ska man börja förstå att det inte hjälper att drömma, man måste agera också. nu, inte sen