Internetet är tyvärr för kasst, så kan inte ladda upp bilder, vilket gör detta inlägget ganska så trist, för att försöka förklara med ord hur det är att dyka vid ett skeppsvrak är inte lätt, man måste se lite bilder för att förstå. Men förhoppningsvis får jag bättre internet om någon dag och kan lägga upp bilder då!
Efter bergsbestigningen blev jag sjuk och spenderade tre dagar i sängen på en plats som heter Amed. Där finns det absolut ingenting alls att göra eller se, förutom anledningen till att jag åkte dit, att dyka bland ett skeppsvrak från första världskriget. Så det var en lång och trist väntat att bara va sjuk och ligga i sängen hela dagarna. Det var inte direkt vackert där, stranden var inte av sand, utan av lavastenar från vulkanen som var i närheten. Och oftast regnade det på eftermiddagarna, så det var bäst att bara stanna i sängen och hoppas på att bli frisk så fort som möjligt. Men efter tre dagar tröttnade jag och bokade en dykartripp. Var kanske inte det bästa beslutet egentligen, eftersom mina öron inte var helt okej, och dom blev inte direkt bättre efter att hänga 25 m under ytan. Men jag ville inte slösa fler dagar där eftersom jag snart behövde lämna Indonesien, och det var fler saker jag ville hinna med, så ibland är det bara till att välja mellan pest eller kolera.
Måste ändå säga att det vatt helt klart bland de häftigaste dyken jag gjort hittills i livet. Första dyket så simmade vi bara runt skeppet, men andra dyket så simmade vi in i det och det va helt otroligt! Så häftigt hur det har börjat växa koraller på skeppet och att det är fullt med fiskar omkring. Sån häftig känsla att simma igenom dörrar och försöka föreställa sig hur skeppet en gång såg ut. Hade velat dyka där igen och göra ett nattdyk där med, men efter dom två dyken så mådde inte mina öron vidare bra, så jag fick helt enkelt inse att det inte var nån bra idé för mig att dyka mer. Så nästa dag lämnade jag Amed och åkte till Ubud.
