Nästa dag hade jag bestämt mig för att resa vidare från Moni. Vaknade supertidigt och insåg att solen inte gått upp ännu, så jag hoppade upp ur sängen och slängde på mig lite kläder för att kunna gå ut och se ännu en dag födas till liv, både av solen, och av befolkningen som sakta men säkert började sätta igång dagens arbete trots att det var söndag. En liten hundvalp kom och satte sig i mitt knä och ville mysa, och en supersöt gris kom och gjorde oss sällskap, bättre start på dagen får man leta efter! Hörde hur klockorna från kyrkan började ringa och bestämde mig för att se om jag kunde vara med på gudstjänsten, bara för att se om det är stor skillnad från hemifrån. Indonesien är i största del muslimer, men i denna lilla byn var de flesta Kristna Protestanter. Kan nog tycka att gudstjänsten va precis som en vanlig hemifrån, förutom när dom gick in i kyrkobyggnaden så doppade dom fingrarna i en liten skål med vatten och gjorde kors-tecknet med handen framför sig. Jag förstod ju inte ett dugg av vad dom sa eller sjöng, men tror ändå att jag förstod när dom drog igång Trosbekännelsen och Fader Vår, man kände liksom igen tonläget och rytmen eller vad ska säga. Var tyvärr tvungen att lämna gudstjänsten innan den var klar, vilket kändes lite pinsamt, men var tvungen att packa ihop väskan så jag skulle hinna med bussen. Något annat jag la märke till under gudtjänsten är hur korta dom flesta i Indonesien är, alla invånare jag umgåtts med har varit lika långa som jag eller kortare, även alla killar. Och nu när vi stod där i kyrkan några hundra personer så blev det ännu mer tydligt, och jag kände mig för första gången i mitt liv lång. Jag som endast är 162 cm kände mig alltså lång, sjuk känsla!
Rolig fakta med att försöka ta sig ifrån denna byn med buss. Hade hört att man kunde ta en lokal-buss till staden jag behövde ta mig till för att kunna flyga vidare från denna ön. Så jag gick till restaurangen från häromkvällen för att äta frukost och frågade dom när bussarna gick. Bussarna går varje timme, men det finns inte nåt speciellt klockslag dom kommer, eller nån hållplats där dom stannar. Utan du får vänligt stå vid vägkanten och vänta tills en buss kommer och hojta på den att du vill åka med, och hoppas på att det finns en plats kvar till dig i den, hahaha Vänliga som dom var på restaurangen så hjälpte dom mig att hojta på en buss när det kom en, för jag hade ju inte en aning om hur bussen ens skulle se ut..
Som tur var fanns det plats till mig. Bussturen tog nog tre timmar och vägen va krokig och bussen va varm, så två tjejer som åkte med satt och spydde ungefär konstant under hela bussresan. Så det var en härlig upplevelse.. Jag hade visste att det fanns ett flyg som skulle gå vid 14.20, men trodde inte att jag skulle hinna till Maumere tills dess, så jag hade inte bokat nån biljett, men heller inte kollat upp nåt boende i staden så jag kunde ta flyget tidigt nästa morgon istället. Men när vi äntligen var framme i Maumere så var klockan 13.35, och jag tänkte att ”vatusan, värt och chansa att ta sig till flygplatsen och se om jag kan hinna med det där flyget ändå!” Så när bussen stannade stod det cirka 15 olika män som ville att jag skulle välja deras moped-taxi, jag tog första jag såg och bad honom köra mig till flygplatsen. Stegade in på ett kontor och köpte en biljett samma tid som flyget skulle boardas, men saker och ting är inte så noga här när man flyger inrikes, flygplatserna är ju så små, så det var bara att lämna in väskan, och gå till gaten. Flyget var ändå en kvart försenad, så jag hann ju till och med köpa mig lite snacks och sitta ner en stund innan jag hoppade på flyget.
Spenderade sen en natt i Kuta på Bali, för att nästa eftermiddag ta ett flyg till ön Lombok, som var några timmar försenat, och anlände till ett hostel sent på kvällen. Frågade lite folk vad man kunde göra i och runt omkring den staden, och det enda som verkade finnas var vackra stränder och bra surfing. Så jag kände att Nej, här vill jag inte stanna, och bokade en plats i en buss tidigt nästa morgon till en plats norrut på ön. För det var där det stora äventyret med att bestiga Mt.Rinjani skulle börja.
