Och så började färden ner för berget. Sex timmar senare var vi äntligen nere och lyckan var obeskrivlig när man äntligen visste att man inte behövde ta ett enda steg till, utan nu kunde sätta sig i en bil till hostlet och bara lägga sig som en klubbad säl nånstans resten av dagen. Mt.Rinjani, känn dig besegrad. Tänka sig att en liten tanig flicka som jag kunde ta mig ända till toppen och komma ner hel och levandes igen. Detta gav mig mersmak att bestiga fler berg.
I väntan på bilen till hostlet. NÖJD, STOLT & LYCKLIG!