Varje eftermiddag regnade det i Ubud, så ville man hitta på något var man tvungen att göra det på förmiddagen. Olivia och jag hade tänkt att åka och se lite vattenfall och risfält denna morgon, men bestämde oss för att skippa det och istället gå till den berömda marknaden istället. Vi småshoppade lite och stötte in i en tjej medan vi stod och försökte pruta ner priset på ett par örhängen och en ring. Hon hette Rafaela och var från Portugal. Älskar hur hon började prata med oss bara sådär, och sen hängde på oss resten av dagen. Olivia skulle åka vidare på eftermiddagen, så hon lämnade oss, och det vara bara jag och Rafaela. Hon var en speciell tjej, inte på något negativt sätt. Hon hade en speciell energi och utstrålning. Svårt att förklara, men hon var en sån tjej som man önskar man var mer lik. Hon var väldigt lugn och trygg i sig själv, men samtidigt vilsen. Vi började prata om väldigt personliga saker direkt, för man kände sig trygg med henne. Vi tog hennes scooter och åkte en bit utanför stan för att göra yoga, nåt som hon pysslade med i vanliga fall. Och jag hade bestämt mig för att testa på det under min vistelse i Ubud. jag önskar verkligen att jag höll på med yoga på heltid, tror det är riktigt bra för kroppen. Bra för att öva upp balansen, och använda muskler man inte ens vet att man har. För den som tror att yoga är avslappnande och härligt så är det fel. Att göra viss yoga är värre än en rejält svettigt pass på gymmet. Att stå i konstiga positioner och försöka hålla balansen och andas normalt samtidigt, det är en rejäl konst att klara av det.
Efteråt var vi hungriga och ville hitta nåt bra ställe för middag och hon undrade om jag visste nån bra restaurang. Jag sa att jag bara varit på ett ställe, men gärna gick till nåt annat ikväll för att testa nån annan mat. Så vi strosade runt lite för att hitta nåt, och Rafaela stannade till vid en meny och läste. Där stod också en kille i skägg och hatt och verkade överväga om han skulle äta där eller inte. Så jag sa till dom båda, att detta är restaurangen jag ätit på varje dag, och att den är superbra. Haha, så när Rafaela skulle välja en restaurang så stannade hon automatiskt mig Dewa Warunga, trots att jag inte hade sagt nåt om att det var min favorit. Så vi traskade in och killen i hatt hängde på oss och vi slog oss ner vid ett bord där man satt på golvet. Där satt det redan tre killar. Den ena var helt tyst och sa ingenting under hela kvällen, han var där ensam och gillade nog att bara titta och lyssna på folk, så jag försökte aldrig ens prata med honom. Men dom andra två började vi prata med. Rolig fakta var att den ena killen hade dreads, och när vi stod utanför restaurangen sa Rafaela att han liknade hennes pojkvän. När vi sen pratade med honom visade det sig att han var från Belgien, precis som hennes pojkvän, och att han visste vem det var. Kul hur man kan stöta in i folk sådär på andra sidan jorden. Killen i dreads hette Yolan och var på Bali för att göra sin praktik från skolan hemifrån. Den andra killen hette Gunuwan och var en kille från Bali. Yogan försökte lära sig Indonesiska av Gunuwan, så det var intressant att sitta och lyssna på dom.
Killen i skägg och hatt var från Indien och hette Rahul och han var tatuerare. Reste runt och tatuerade folk han stötte på. Han visade bilder på tatueringar han gjort som var helt otroliga. Han har en stil som ingen annan jag sett förut, och jag älskade det. Så mycket detaljer och så annorlunda. Så jag frågade om han kunde göra en tatuering på mig. Men han svarade att han gör inte tatueringar bara sådär, han vill först umgås med personen i minst tre dagar för att få en uppfattning om vem personen är, och för att få nån slags relation och kunna lägga ner mer känsla i tatueringen.
Vi satt där tills restaurangen stängde och alla gick hem till sig. Yolan skjutsade hem mig på sin scooter, och vi blev sittandes utanför mitt hostel i säkert tre timmar till och bara pratade om allt här i livet.