Nästa morgon checkade Rahul, tatueraren, in på samma hostel som mig. Och vi bestämde oss för att gå och käka brunch ihop. Jag pallade aldrig äta frukost i Ubud, utan väntade bara länge nog tills jag kunde slå ihop frukosten och lunchen istället, det blev lite billigare så. Vi traskade runt och försökte hitta nåt bra ställe med Indonesisk mat och gled in på ett ställe som såg billigt ut. Det började spöregna och vi fick försöka hitta ett bord under tak där vi blev mindre blöta. Där spenderade vi några timmar och bara pratade. Älskar hur lätt det är att prata med folk här. Det blir liksom aldrig tyst eller pinsamt, det finns alltid nåt att prata om. Vi gick tillbaka till hostlet och hängde med massa folk därifrån. Min tanke var att försöka planera min resa lite, men det var ju bra mycket trevligare och roligare att prata med folk istället. Det är nog min sämsta grej, att jag aldrig tar mig tid att läsa på och forska i saker man kan göra och se, eller kolla upp vilka länder jag vill åka till och vad jag ska göra där. Hittills har jag bara snackat med folk och planerat allt därifrån, vad folk rekommenderar och tycker är värt att se och göra. På ett sätt är det ju bra, för då får man en ärlig åsikt om det, istället för att läsa om det på internet, där det bara rabblas upp massa olika turistiga saker man bara MÅÅÅÅÅÅSTE se när man är på en viss plats. Men på ett annat sätt är det ju mindre bra eftersom jag inte riktigt forskar fram själv vad jag vill se och göra, saker som intresserar mig. Men måste medge att jag hittills har haft en helt fantastisk resa, och är inte en missnöjd med en enda plats jag har besökt. Sen är det kanske fler saker jag hade velat göra som jag inte ens vet att dom existerar eftersom jag inte läst på om det själv, haha
Vi blev vrålhungriga och en tjej som hette Grit sa att hon visste en bra restaurang vi kunde gå till. Jag och Rahul skojade om att det säkert var vår restaurang, och desto närmre vi kom desto mer säkra blev vi på att det skulle vara den. Och som vi trodde, restaurangen som Grit tog oss till var vår älskade Dewa Warunga, haha Det är nog nåt speciellt med det där stället eftersom alla dras dit av nån anledning. Vi hade i alla fall en helt fantastisk kväll där, fler folk kom och satt vid vårt bord och jag bara älskade stämningen. Under mina dagar i Ubud tog jag inte en enda bild, för jag ville aldrig förstöra stämningen eller känslan man hade. Kändes som att det skulle bli så stelt om jag mitt i allt babblande där på restaurangen skulle säga åt alla att posera för en bild. Så jag sparade alla bilder och känslor i huvudet istället. Nåt jag antagligen kommer ångra i efterhand att jag inte har några bilder därifrån. Men just då så ville jag bara njuta av allt som hände för stunden. Och mina dagar i Ubud var bland dom bästa på hela resan. För det var så avslappnat, så mycket härligt folk och man kunde bara andas och vara lugn.
När restaurangen stängde gick några av oss vidare till en pub och tog en öl ihop och fortsatte snacka någon timme innan vi begav oss hemåt.