Några gick hem runt midnatt medan vi var några som satt kvar på utestället tills det stängde runt 03-tiden. Så kvar var bara jag, Yolan, hans kompis Willem och en tjej från Australien som vi lärde känna under kvällen som hette Giorgie. Vi var några som hade planerat att gå upp tidigt på onsdagsmorgonen för att åka och kolla på ett vattenfall, så 7.30 hade vi bestämt att mötas upp. Rafaela hade gått hem tidigt för att sova, medan vi andra som sagt var kvar tills det stängde, och jag och Yolan tänkte för varje minut som gick att det bara blev mindre och mindre tid kvar tills vi snart skulle upp igen och kolla på vattenfall. Så när klubben stängde och vi började traska därifrån kläcker Yolan ur sig ”Varför åker vi inte till vattenfallet nu istället, ser soluppgången och tar ett morgondopp där?”. Vi alla fyra var på idén, och Willem och Giorgie gick till en liten affär och köpte på sig nödvändigheter som vi behövde, medan jag och Yogan gick och hämtade hans moped. Vårt problem var dock att vi bara hade EN scooter och vi var fyra personer.. Vi försökte hitta nån där mitt i natten som ville hyra ut en moped till oss, men det gick inte så bra. Så Giorgie bestämde sig för att det var bättre att hon gick hem och sov istället. Så jag, Willem och Yolan trängde ihop oss på en moped och åkte mot vattenfallet. Vill här nämna att Willem var helt nykter denna kväll, så ingen behöver va orolig, jag hade aldrig gett mig iväg på detta äventyr om den som körde hade druckit alkohol. Nog för att man blir galen när man är ute och reser, men man blir inte korkad som tur är, haha
Efter en halvtimme ungefär så kom vi fram till vattenfallet, och det var större och häftigare än jag hade trott. Så det var inte vidare lätt att simma i det, för det var otroligt strömt, och stenar överallt. Så för mig blev det en kort simtur, och jag gick istället och satte mig och bara kollade på vattenfallet och fascinerades av vad naturen har skapat. Försökte ta in vilken tur jag haft som träffat alla dessa underbara människor här i Ubud, hur man kan kännas som en liten familj efter att bara spenderat tre dagar ihop. Och hur man sen bara tar farväl och antagligen aldrig mer ses i livet. Det är väl både det charmiga och det sorgliga med att resa.
Dom andra som skulle hänga med till vattenfallet åkte enligt planerad tid och kom och gjorde oss sällskap. Vi satt länge och bara chillade, pratade och njöt av utsikten över vattenfallet.
Vi hade även planerat att åka till ett stort risfält idag, så runt lunch-tid bestämde vi oss för att börja ta oss dit. Men några hoppade av och åkte hem istället och en massa andra krångligheter gjorde att det aldrig blev av och jag åkte till hostlet och försökte vila istället, men sov nog inte mer än tio minuter. Var kanske lite nervös inför det som skulle ske till kvällen.
