har ju en tendens att bli lite väl detaljerad när jag skriver. för mycket ord så ingen här i världen ens orkar läsa. och eftersom jag gör så mycket härliga grejor hela tiden så hinner jag inte skriva ner om allt. just nu fokuserar jag verkligen på att njuta så otroligt mycket av alla mina vänner, och alla möjligheter som livet ger mig. i lördags tog jag och den här härlgia bönan på bilden oss till Kalmar för att gå på A Walk In The Park, en lite stadsfest eller vad man ska kalla det. några olika artister spelade, och det vatt öltält och mat. mycket folk och solsken. dock lite för blåsigt för min smak. vi var där för att se Miriam Bryant, och mestadels Lars Winnerbäck. senast vi såg Lasse var i Halmstad för typ fyra år sen. och då var han så otroligt deppig, och gjorde en halvbra konsert. så vi va nästan lite nervösa över att bli besvikna denna gången med. men icke. från sekunden han klev in på scen kände man att detta kommer bli nåt apbra. han log med hela kroppen, och va så tacksam att vi var där för att se honom. han såg så otroligt lycklig ut. och ja, det var en helt fantastisk konsert. och i tredje låten kom tårarna. jag minns faktiskt inte ens vilken låt det var. det var bara känslan av att va där med Emma, att få göra detta tillsammans, bara hon och jag. njuta av musiken och varandras sällskap. och tanken på att jag snart är på andra sidan jorden och inte kommer kunna träffa henne varje vecka. inte kunna sms och ringa hela tiden. man skjuter liksom bort sånna tankar hela tiden, för att det är för jobbigt att inse det. men i denna stunden va det omöjligt att förneka det. och jag är så tacksam att vi gjorde denna lilla trippen ihop! kära Emma, ett liv utan dig hade varit så jäsikens trist! <3
Nästa Lina vad jag är glad att vi gjorde det att vi åkte dit och fälde en tår ihop av lycka, sorg, livet, nuet och framtiden! Allt gör vi ihop även avståndet! Hösten kommer suga hårt men leva livet gör vi ändå så där bra som vi alltid gör det<3
skriven