jag packade en liten väska. stoppade i en picknickfilt, lite ätbart, en bok, en dator och en flaska vatten. stannade i skogen och plockade lite blåbär på vägen. fortsatte traska till en plats, som jag inte besökt så många gånger, men sprungit förbi desto fler. en plats som jag längtat efter hela sommaren att kunna gå och sätta mig vid. men antingen har det inte varit väder för det, och har det varit det så har jag inte varit ledig. så idag när jag hade en ledig kväll kändes det som den perfekta tiden att traska sig dit. lite sorgligt att solen vägrade komma fram, men värmen stannade länge, länge i alla fall. börjar bli lite kallt om tårna nu, så ska nog snart sätta på mig strumporna, trots att jag trivs bäst med att va barfota mesta delen i livet.
jag tog mig ner till vattnet. det är där jag andas som bäst. där som själen får ro. där jag kan sitta i timtal utan att tänka på världen som faktiskt fortsätter att leva, trots att jag stannar upp för en stund. det är då jag förstår mig på livet lite bättre. livet, mitt favoritord just nu. livet, hur härligt låter inte det. livet som ger mig så mycket möjligheter, och jag blir bara mer och mer tacksam för varje dag som går. har blivit sån livsnjutare.
där bland stenar och buskar la jag ut min lilla picknickfilt, helt gömd för någon att se mig. men med en utsikt över en helt spegelblank sjö. allt är helt stilla. jag ser en farbror på andra sidan vattnet som är ute på sin kvällsrunda med hunden. par som är ute och promenerar. jag hör barn som skriker och skrattar. och fåglar, så många olika ljud från fåglar. och jag undrar lite vad dom säger. en fågel flyger alldeles över vattenytan, han flaxar till med vingarna för att sedan bara sväva stillsamt en lång bit. hur härligt vore det inte att vara en fågel.
och så kom solen fram lagom till solnedgången, och allt blev sådär magiskt vackert igen.
här trivs jag. här njuter jag.
