om söndagen den 5 juni

 
efter att bara ha sovit några få timmar så vaknade jag med en enda tanke snurrandes i skallen, "jag måste dit igen, jag MÅSTE se Håkan ikväll igen". det fanns inga andra alternativ, jag kunde inte åka hem till Småland nu, jag var inte klar med denna helgen än. jag MÅSTE bara vara kvar, jag måste få tag på en biljett till kvällens konsert. inget annat fanns på min lilla livskarta. så jag började söka med lykta och ljus över vart jag kunde få tag på en biljett. skrev till alla annonser jag hittade. fick en del svar om att biljetten var såld. men jag gav inte upp hoppet, jag kände på mig att jag skulle fixa en biljett, det var liksom meningen att jag ska gå ikväll med. hade en kille som kaaanske ville sälja en biljett till mig, han skulle bara kolla med sin kompis om han ville köpa den först. så just nu låg allt mitt hopp till den där biljetten. fortsatte letandet, men utan resultat. jag lämnade mina brudar och begav mig ner mot centrum för att kika i lite affärer, för att hitta dom där perfekta jeansshortsen som jag letat efter i flera år. jag hittade inte dom, men ett par Levis-shorts på second hand, och ett par nya Vans-skor.
 
gick och mötte upp mina andra polare vid Trädgår'n där dom satt och drack öl och hade det jäsikens gött. och då plötsligt ramlar ett meddelande in från snubben med biljetten som säger att jag får köpa den!! den känslan, den lättnaden. och jag blev lite stressad över att klockan redan var tre, och jag som hade velat börja köa för fyra timmar sen. så vi kollar upp vart vi är och vart vi kan ses för att utbyta biljett mot lite pengar. och det visar sig att han bara är några hundra meter bort, vad är oddsen för det då. kommer ändå biligt undan med biljettpriset för tusen spänn, med tanke på att folk dom senaste veckorna försökt sälja biljetter för cirka tvåtusen spänn. 
helnöjd drar jag och möter upp några andra vänner som ska på kvällens konsert, och vi går till Ullevi, där kön ringlar sig lång. och jag känner att jag kommer komma för långt bak av att stå här i kön. så jag är så ful och hemsk så jag ringer några andra polare som jag vet sitter mycket längre fram, för att lite oskyldigt ansluta till dom i kön. men när jag väl ska försöka hitta dom så går det inte att ringa, och helt plötsligt blir det kaos i kön och alla ställer sig upp och börjar rusa framåt, så jag slinker in i kön där lite utan att nån märker det. och helt plötsligt står jag aplångt fram i kön. jag kan ändå tycka att jag är värd att komma så långt fram, trots att jag smet förbi några tusen personer... jag börjar snacka med några random brudar i kön som är superhärliga, och tänker att dom kan jag hänga med nu när jag inte fick tag i mina andra polare. men plötsligt känner jag en hand på min axel, och så står dom där bakom mig. och nu är tagget igång igen.
 
 
denna gången kom vi ännu längre fram, och jag är ännu mer galet nöjd. och idag smyger sig Håkan in på scen samtidigt som bandet, och jag tycker ändå att det är lite fint, att han liksom visar sig som en av dom. han är inte mer märkvärdig än sina bandmedlemmar. konserten är igång, och känslorna är ännu mer starka och blandade och stämningen är lite mer toppad än gårdagen. allt känns ännu bättre. både publiken och Håkan är mer taggad idag.en del låtar byts ut, andra är kvar. han pratar mindre mellan låtarna. men Sven-Bertil är där igen, precis som Daniel Gilbert, Miriam Bryant och Seinabo Sey.
 
och så sker något som jag aldrig någonsin trodde jag skulle få uppleva. nåt så ofattbart att jag än idag undrar om det faktiskt verkligen hände. känslan jag upplever här är något utanför denna världen, något jag antagligen inte kommer uppleva igen. och det är nu jag förstår att det verkligen var meningen att jag skulle köpa en biljett till dagens konsert. och tusen spänn känns som alldeles för billigt. jag hade helt klart lagt tvåtusen spänn för denna biljett om jag hade vetat vad som väntade mig. för det finns en person i denna världen, som betyder ännu mer för mig än vad Håkan gör. en person som har format mig till den jag är idag. och jag står helt i chock och fattar ingenting när Håkan helt plötsligt säger nåt i stil med "vissa saker kommer man aldrig glömma bort, som det här, att jag nu ska få dela scen med Joakim Thåström!" ärligt talat, detta är det mäktigaste jag någonsin varit med om. och jag vet inte hur jag ska hantera denna känslan, jag börjar gråta men samtidigt är jag så lycklig så jag inte vet vart jag ska vända mig, vet inte vad jag ska göra. Thåström står där på scenen. och dom två vackraste männen i mitt liv framför tillsammans "bara om min älskade väntar". och mitt liv, mitt liv, hur ska jag kunna tacka dig. det vackraste har hänt, och det är väldigt få saker som någonsin kommer toppa detta i mitt liv. kan inte komma på nåt alls som skulle kunna va bättre eller finare.
 
 
 
 
Håkan slår ett nytt publikrekord, vi är 70 144 som har fått dansa och skrika och gråta tillsammans ikväll. och till slut är konserten över igen, och jag är helt tom, fast samtidigt helt fylld av allt som hänt. att man kan ge så mycket känslor bara rakt ut, och få dubbelt tillbaka från Håkan. helt sinnessjukt. och det härliga är inte över än. min helg har ännu inte nått alla toppar. för efter konserten drar vi till Trädgår'n där massa Håkan-fans har samlats. och jag börjar hänga med en superfin och härlig tjej som hette Evelina, och massa av hennes polare. och vi dansar och babblar och hon har så mycket energi som man bara suger åt sig. så säger vi farväl. och när Trädgår'n stänger så bokstavligen ramlar jag omkring på Göteborgs vackra gator med några av dom finaste vännerna jag har. och det är i denna stunden jag känner mig helt oslagbar. ingenting kan nånsin krossa mig nu. jag är så otroligt lycklig, och skrattar så det gör ont. sån lycka att ha sett Håkan två gånger, att Thåström var där, men det finaste av allt att man inser vilka otroligt fantastiska vänner man har. och hur livet kan kännas så underbart. när solen gått upp och klockan har blivit över fem snubblar vi in på hotellet, och jag somnar med tanken att jag ska upp om två timmar och ta bilen hem igen. men i denna stund behövdes ingen sömn. jag kan leva länga på lyckan från denna fantastiska helgen.
 
 

Kommentera inlägget här :