sitter och tittar på bilder och drömmer mig tillbaka till förra veckan när jag och några polare va i Göteborg och såg Mumford&Sons i Scandinavium. det livet var lite av det härligaste på länge, och gav mig ännu lite mer livspepp än vad jag hade förut. asså bara att komma till staden göteborg ger mig typ pirr i magen och lugn i själen på samma gång. som att bli kär lite mer för varje gång man är där. och efter två dagars vistelse där bestämde jag mig på riktigt, att nästa gång jag har tänkt att bo nånstans i Sverige så kommer det bli där, i göteborg, livets stad. och att solen sken och värmde gjorde ju vistelsen ännu lite bättre då man fick se staden från sin bästa sida. men jag tror nog att det inte finns nåt dåligt med staden, allt verkar perfekt och underbart och härligt.
resan började måndagmorgon då vi bilade upp och plockade upp lite folk längs med vägen. tanken var att vi skulle ta oss ut till skärgården för att sitta på några klippor och softa loss och se havet. som tur var bor en kompis i göteborg som mötte upp oss och hade lite inside information om lite härliga platser. så vi köpte pizza, godis och andra nödvändigheter för att kunna maxa myset, och körde sen ut mot havet. men stället dit vi ville kunde vi inte riktigt ta oss till för att det inte fanns parkeringsplats i närheten, så vi fick tänka om. och efter att ha letat parkeringsplats för länge, och sen gått o gått för att försöka komma ner till havet så hittade vi ändå en soft plats som låg precis vid en hamn och typ bakom en trädgård. men det var härliga klippor och fin utsikt. och pizzan smakade bra och ölen gled ner. att bara ligga där och lyssna på musik och snacka var riktigt härligt, och behövligt, och man kände att nåt så enkelt kan få livet att kännas så härligt. man behöver inte alltid göra massa saker, det är oftast dom små mindre planerade som är dom bästa. och att bara vara på en annan plats än där man brukar vara ger alltid lite extra sköna vibbar.
efter några timmar i solen tog vi oss till hotellet och checkade in, sen promenerade vi till Scandinavium. en annan kompis som bor i gbg kom och mötte upp oss och babblade en liten stund innan hon skulle vidare. en halvgod kycklingburgare på Donken tryckte jag i mig, och en tusen gånger mumsigare McFlurry fick äran att göra hamburgaren sällskap. eftersom vi hade sittplatser behövde vi inte vara där tusen år i förväg för att få bra platser, träffade på en gammal polare i kön som jag inte umgåtts med sen gymnasietiden, och vi bestämde att vi skulle mötas upp efter konserten igen och snacka lite skit.
väl inne sen var det ett tag till konserten började, förbandet var sådär, så vi gick till baren istället och hängde.
och äntligen var det då dags, äntligen klev dom upp på scenen och tog hela publiken med storm. och som vanligt när jag är på konsert så är jag så jäsikens förväntansfull och peppad, så när bandet kliver upp på scnen blir jag alltid helt tårögd och typ skakis. sån stor känsla att äntligen få se live något man bara hört hemma i hörlurarna. att få sjunga med och få känna sig så sjukt levande. att det känns som att man är helt ensam där, som att dom spelar bara för mig, varje ord han sjunger är till mig. alltid den härliga känslan på konsert. och detta var inget undantag. jag njöt till fullo och ville aldrig att det skulle ta slut. jag stod och satt om vartannat, skrek och sjöng med, satt tyst och bara njöt, och va så tacksam för att jag fick uppleva denna stunden.
efter konserten delade vi upp oss lite, jag o en kille mötte upp vår gamla polare och hans tjej medan dom andra gick till nån pub och krängde alldeles för många öl. jag var inte sugen på det, så vi gick runt på göteborgs gator och försökte hitta nåt att äta, men det var inte mycket öppet en sen måndagskväll. det var ändå härligt att bara gå runt där och snacka om livet ihop. båda mina vänner har kommit långt, den ena är nån slags projektledare inom saker man inte riktigt förstår, och bor i stockholm. och min andra vän berätta att han nu jobbar som konsultchef i Karlskrona. dessa två grabbar är lika gamla som mig, och det lät så stort, vuxet och seriöst allt dom gör. och så tänkte jag på vad jag har gjort och vad jag gör just nu. det är sån skillnad på hur man lever sitt liv, och hur man vill leva det. dom har verkligen jobbat sig uppåt och gjort en grym karriär. och jag flummar runt lite här och där och gör vad jag känner för för stunden, men är så otroligt nöjd med det. och hade inte velat va där dom är idag. men samtidigt så imponerad av att dom tagit sig dit. för jag tycker ju att vi fortfarande är typ sjutton år, och det vuxna livet är så långt borta.
och som vanligt så kommer jag alltid in på massa detaljerade grejor och kan inte riktigt sluta skriva. så detta inlägg får avslutas nu, och fortsätta i ett nytt..
