Checkade in på mitt nya hostel och hyrde en moped för att glida runt och kolla läget runt Moni. På vägen hem från vulkanen på morgonen såg jag att vi körde förbi en skylt där det stod ”vattenfall”, så jag siktade in mig på det. Fick parkera mopeden ute vid vägen och traska en bra stund och gå fel många gånger innan jag hittade fram till vattenfallet. Och det var större än jag hade trott och jag satte mig ner på en sten för att bara sitta och njuta och kolla på det.
Medan jag satt där kom det två Indonesiska killar/män, dom var kanske i 30-årsåldern, och den ena kom fram till mig och började prata. Han hette Kristo och kunde prata lite engelska, såpass så vi i alla fall kunde förstå varandra tillräckligt. Han lärde mig lite olika ord och meningar på Indonesiska som han skrev ner i mitt anteckningsblock. Jag har försökt plugga in dessa, men det är svårt att komma ihåg alla orden. Än så länge kan jag bara några få fraser, bland annat:
God morgon - Selemat Pagi
Tack - Terima Kasih
Varsågod - Sama Sama
Hur mår du? - Apa Kabar
och några riktigt fula ord som dykarguiderna på Scuba Junkie lärde mig, haha
Han berättade om ett annat vattenfall som låg en bit bort och undrade om jag ville se det också, så jag tänkte att ”ja, varför inte”. Så vi började traska, och sen klättra och det va brant och kämpigt och svårt att ta sig dit, men vi överlevde och tog oss dit, och väl framme så var vattenfallet inte alls värt allt det besväret. Men han sa att jag var den första turisten som hade varit där, så det är ju alltid något. Sen frågade han om jag ville följa med till hans hus, och sen se hans odlingar. Jag tackade ja, för jag tänkte att det vore ju riktigt intressant att få se allt det där på nära håll.
Hans hem var väldigt enkelt. Välbyggt på utsidan, men inuti knappt några möbler, två plaststolar, en madrass på golvet och en byrå. Dock hade han en modern och stor platt-TV och ett par riktigt feta högtalare, haha Så kanske att han dragit in på möblerna för att kunna skaffa en TV, jag frågade aldrig. Jag fick även prova kläder som kvinnorna använder när dom klär upp sig, och kjolen hade hans mamma vävt själv. Är inte helt säker på vad själva plagget kallas, men han nämnde nåt om Ikat, men jag tror att det är själva mönstret och tyget man använder för att väva plagget. Kände mig i alla fall hedrad som fick prova dessa fina plagg, och kan bara tänka mig hur mycket tid hans mamma lagt ner på att göra den kjolen!
Efter det tog vi min moppe till hans odlingar, där han bjöd mig på en enkel liten lunch, så kallad Kolak, en Indonesisk rätt som är gjord på kokosmjölk, kokossocker, pandanus-blad, sen kan man variera vad man har i, banan, pumpa, potatis, osv. Det var potatis i den jag fick smaka, och jag tyckte det smakade gott, lite för sött för min del, men ändå en god smak. Han visade mig och en liten varm källa som låg mitt bland hans odlingar där lokalbefolkningen gick i slutet av dagen för att tvätta av sig, och tvätta sina kläder.
Kände sen att jag ville åka vidare lite med moppen för att se mig omkring lite mer, så jag tackade Kristo så hjärtligt för allt han bjudit in mig till och körde tillbaka till Nationalparken där vi var på morgonen för att se vulkanen. Tänkte mig att det kanske skulle finnas nåt mer där att utforska och se, men det var det inte, så jag kikade lite på sjöarna igen innan jag åkte tillbaka till hostlet igen. Gick och åt på en mysig nyöppnad restaurang där jag träffade på lite härligt folk, och vi hängde med ägarna på restaurangen och spelade gitarr och sjöng ihop. Riktigt trevlig kväll må jag säga!
