Nästa dag bestod endast av att sitta på motorcykeln för att försöka ta oss till nästa stad innan det blev mörkt. Man inser nu hur långt Vietnam verkligen är, och hur mycket längre tid det tar att ta sig mellan platser än vad vi hade tänkt. När vi köpte motorcyklarna så kollade vi bara på en karta och bestämde vilka platser vi behöver stanna i och som vi vill se och göra saker i. Men i och med allt krångel så kunde vi inte hålla oss till den planen. Och vi var överens om att det hade varit så mycket bättre att ha tagit buss till Hanoi och hyrt motorcyklar där för 1,5 vecka och åkt runt och gjort saker, för det mesta vi vill se var i norra Vietnam. Och i och med att vi var under lite tidspress då Andrew’s flyg är den 31 januari, så behövde vi rusha igenom halva Vietnam. Även att det regnade nästan varje dag gjorde att man helst ville kasta motorcykeln i sjön och bara ta bussen. Så många gånger vi sa att vi skulle göra det när allting krånglade. Jag hade också förväntat mig att det skulle va mer vacker natur att köra omkring i, men vi va tvungna att köra på motorvägen för att hinna ta oss till nästa plats varje dag, så det va inte nåt vidare vackert att titta på när man körde. Hade vi haft mer tid hade vi kanske kunnat ta andra vackrare vägar. Men trots alla motgångar vi haft under vägen så är jag ändå så otroligt glad över att vi har gjort detta, även om det inte blev helt som förväntat så har vi haft det sjukt kul hela tiden, och skapat historier som vi kan skratta åt länge till. Och jag har insett att köra motorcykel är bland det härligaste jag vet här i livet!
