Vi hörde talas om ett hostel på ön som skulle va riktigt najs, med härlig stämning och sådär, så vi beslutade oss för att stanna där en natt innan vi tog oss tillbaka till Hanoi. Ett hostel som låg på andra sidan vägen av stranden, men där man kunde bo i tält på stranden, så det bokade vi. Men när vi kom dit så var tälten blöta, på grund av allt regn de senaste dagarna, så istället fick vi ett lyxigt rum som låg på stranden, men behövde bara betala för de billiga tälten, vilket vi inte tackade nej till alls. Chillade och gjorde inget speciellt denna dagen. Jag tog en löprunda och såg lite vacker natur. Till kvällen satt vi bara och snackade och gosade med alla supersöta hundvalpar som fanns på hostlet. Kan erkänna att jag aldrig riktigt varit ett fan av hundar förut, men på denna resan har jag verkligen fått en ny uppfattning när det är söta hundar överallt. Och speciellt när man reser med Will som blir helt galen varje gång han ser en hund och ska fram och gosa och klappa dom. Så nu har jag blivit smittad av hundsjukan och vill gosa ner mig i alla valpar jag ser.
Dagen efter tog vi oss tillbaka till Hanoi för att grabbarna skulle ha några dagar på sig att sälja sina motorcyklar, och jag behövde göra lite efterforskning inför Laos, och hur man korsar gränsen på motorcykel. Så det var några dagar av att fixa och dona med sånt här, och jag gick och hämtade min kamera som äntligen var färdig och fungerande! Riktig lycka att äntligen få tillbaka den. Mindre härligt att jag endast behövde betala cirka 200 kr för det, när jag nyligen köpte en ny kamera för ca 1700 kr… haha Men det är ju alltid bra att ha en extra kamera med sig ifall nånting skulle hända igen.. Eller så kanske jag kan sälja den till en vänlig själ som jag stöter på nånstansen.
Och så kom då dagen som jag behövde lämna Vietnam och säga farväl till Will och Sheldan. Alltid lika svårt att försöka säga allt man egentligen vill när man säger hejdå till folk, och så blir det bara en kram och lite meningslöst snack, fast båda vet vad man tänker och menar, så det kanske ändå inte behövs några ord. Men ja, sjukt sorgligt att ta farväl av dessa pojkar efter att ha rest tillsammans genom Vietnam. Och hade det inte varit för dom så hade jag nog inte stannat lika länge i landet. Eller ens haft det hälften så roligt, eller ens köpt mig en motorcykel och upplevt en helt ny förälskelse i livet. Och visst, kanske att jag skippade vissa saker jag hade tänkt göra i Vietnam, men såg annat som jag inte ens visste existerade. Och jag hade inte velat byta ut att se ett extra vattenfall nånstans mot att resa med dessa underbara grabbar. Så återigen måste jag säga att det handlar otroligt mycket om vilket folk man träffar när man reser. Vissa platser blir hemska om du är där med fel folk, och andra halvdana platser blir underbara med amazing folk!
Så Vietnam har varit över förväntan och jag har älskat varje sekund i landet. Och jag kommer definitivt komma tillbaka i framtiden, men då stanna längre än en månad och ta mig mer tid att utforska landet i lugn och ro.
Family-picture! <3
