Mötte upp Henry tidigt denna onsdagsmorgon för att kunna köra så nära gränsen som möjligt, och helst hinna passera den innan kontoret skulle stänga och ta oss en liten bit in i Laos. Dom sista timmarna innan gränsen var absolut den vackraste vägen jag kört på i hela Vietnam, solen sken, det var varmt och skönt, grön natur och vacker utsikt och härligt slingrande väg. Önskar att varje dag hade varit såhär när vi körde genom Vietnam! Men så glad att jag i alla fall kunde avsluta min vistelse i Vietnam på topp. Vi hann dock tyvärr inte fram till gränsen innan kontoret stängde, så vi fick sova på ett äckligt hotell med världens hårdaste sängar, men det var vårt enda alternativ.
Var inga problem att ta oss över gränsen med våra motorcyklar, så det var skönt att det gick så enkelt och smidigt. Dom första milen efter gränsen var det hemsk väg, ingen asfalt, och hål och gupp hela tiden, så jag är otroligt glad att vi inte hann korsa gränsen igår, så vi hade behövt köra på denna vägen i mörkret.
En av nätterna var vi tvugna att stanna och övernatta på ett guesthouse i en liten by. När vi anlände kom en gubbe och bjöd in oss till sitt hem för att äta middag där. Så han tände en brasa utanför och kokade upp vatten för att kuna göra nudelsoppa till oss. Vi satt där i någon timme och pratade med honom och han berättade att han var engelskalärare för barnen i byn. En trevlig och härlig gubbe som hade mängder med märkliga historier att berätta.
Innan jag kom till Laos sa alla att det alltid är blå himmel, soligt och supervarmt där. Dom har absolut inte varit i nordöstra delen och kört motorcykel, eller så hade vi bara otrolig otur. För i två dagar körde vi i ca 10 grader, grå trist himmel, och dimma. Var så fruktansvärt kallt, så händerna nästan domnade bort. Men tredje dagen kom solen äntligen fram och vi körde den sista biten till vårt första mål som var Nong Khiaw. Min huvudsakliga anledning till att åka hit var för att träffa en vän jag umgicks med några dagar på Bali, men att ta sig dit tog längre tid än jag hade trott, så han lämnade byn samma morgon som jag anlände i eftermiddagen. Så det va otroligt trist att vara i samma land och så nära, och missa varandra med bara några timmar.. Men jag var otroligt glad över att jag tig mig dit ändå, för byn var så mysig, och naturen runt omkring va supervacker. Jag och Henry tog oss till en grotta som inte var nåt speciellt alls att se, så bestämde oss för att bara vandra omkring och se byn och se om vi kunde hitta nåt bra ställe att boka nån rolig naturvandring genom. Tidigare denna dag så berättade Henry om en kille han umgicks med i Kambodja som har med sig sin trumpet överallt när han reser. Och bara nån timma senare när vi gick över en bro mötte vi en kille som vi hälsade på, och precis när vi passerat varandra så vänder sig både han och Henry sig om och kollar på varandra och inser att känner igen varann, och det visar sig att det är killen med trumpeten, sjukt komiskt! Så vi beslutar oss för att ta en öl ihop, och träffar på tre andra härliga folk. Senare anländer två kompisar till Adam, killen med trumpeten, och vi alla sitter och babblar resten av kvällen.
