Precis kommit till hostlet efter en riktigt äventyrlig dag med mina grabbar. Är fortfarande helt fylld av adrenalin efter att glidit runt på en motorcykel hela dagen och kan knappt hitta orden längre. Måste erkänna att det blir svårare och svårare att skriva på svenska nu när man är så van vid att snacka engelska konstant. Och så många man träffar här som vill läsa min blogg och tycker jag borde skriva den på engelska istället, en dag kommer det ske. Hade vatt kul om alla man träffar på här kan in och kolla och läsa om vad jag skriver om vistelsen med dom. Men än så länge håller jag mig till svenska. Känner också hur jag får mindre och mindre tid till att sätta mig ner och skriva om vad som händer hela tiden. Eller kanske mer att jag prioriterar bort att ta mig den tiden. Jag vill helt klart skriva ner allt för att kunna läsa allt detta senare, men ju längre in på resan jag kommer, desto mindre tid tar jag mig. Så om ni tycker att jag uppdaterat sällan hittills, så kommer det nog bli värre framöver. Speciellt nu när jag vet att jag har resekompisar för resten av vistelsen i Vietnam, och inte riktigt kommer ta en dag för mig själv och ta igen allt skrivande. Men o andra sidan, man får passa på att njuta av varje liten sekund här. Kan fortfarande inte förstå att jag gör denna resan, och hur lyckligt lottad jag är som kan göra detta.
Men tillbaka till denna dagen. Vi hyrde oss varsin motorcykel för att ta oss till några olika vattenfall. Kan nog inte ens beskriva med ord hur otroligt härligt det är att köra motorcykel här, älskar att känna mig fri och bara köra fort och känna hur vinden omfamnar min kropp. Att kunna njuta av vacker natur och flera gånger bli helt pirrigt glad i kroppen över att man hittade livets härligaste grabbar att glida runt med genom Vietnam. Vi stannade till på en restaurang för att käka brunch, och hade supervacker utsikt över en liten by och massa berg. Körde vidare mot första vattenfallet, men efter bara en liten bit så upptäckte Will att han fått punka på sin motorcykel, så han och Andrew körde iväg för att hitta nån slags verkstad som kunde hjälpa honom med det. Efter tio minuter var dom tillbaka och vi kunde fortsätta mot The Elephant Waterfall, som det heter. Sjuuuuukt häftigt vattenfall som man kunde gå bakom. Tror nog aldrig jag kan få nog av vattenfall, älskar att sitta och bara titta på det och känna lugnet inom mig. Så häftigt hur vattnet forsar ner med sån otrolig kraft.
Vi drog vidare mot nästa vattenfall som skulle ligga ungefär en timmes färd därifrån, så vi gled iväg och man kunde njuta av ännu mera vacker natur. Allt var frid och fröjd till min motorcykel helt plötsligt bara stannade utan nån vidare anledning, den bara dog medan jag körde. Stod och försökte få igång den en lång stund, och till slut så fick den liv igen. Detta vattenfallet var lite för uppstyrt för min del, man fick betala inträde för att komma in i nån slags nationalpark, och det var verkligen inget speciellt alls med vattenfallet. Och själva parken var liksom uppstyrd med olika planteringar och turistbutiker. Och det hemskaste av allt, att man kunde rida på elefanter och strutsar. Man kunde riktigt se hur elefanterna led och inte alls mådde bra. Tycker sånt bara är djurplågeri och blir arg på alla folk som betalar för att göra det när dom ser att elefanterna inte mår bra. Visst, det vore superballt att rida på en elefant, men då vill jag veta att dom har det bra och inte blir plågade osv..
På vägen tillbaka till Dalat så stannade min motorcykel igen, och vägrade starta igen. Upptäckte att tanken var helt tom, vilket vatt sjukt märkligt då jag tankade upp den precis efter förra gången den stannade, så gissade på att nåt slags läckage var orsaken till lite problem. Så jag fick hoppa på bakom en av grabbarna och åka och köpa en flaska med bensin, och äntligen drog motorcykeln igång igen.
Tillbaka på hostlet åt vi middag tillsammans med familjen och några andra från hostlet, sen spelade vi kort resten av kvällen och bara softade och hade apkul!
