Efter ett par dagar till i Pai så tog vi oss tillbaka till Chiang Mai, jag behövde göra en hälsokontroll till mitt jobbvisum till Nya Zeeland, och efter det planerade vi att ta oss vidare från Thailand och korsa gränsen till Burma. Jag ville bara hinna med ett litet äventyr först, något jag drömt om att göra i sådär tio år, nämligen att hoppa bungy-jump! Av nån anledning var jag inte det minsta nervös när jag satt i bussen dit, bara otroligt taggad och förväntansfull. Även där när dom började binda ihop mina fötter så var jag bara superglad, inte förrän jag var på toppen, ca 50 meter upp, och jag stod där på kanten, då pirrade det till i magen. Instruktören räknade ner och jag föll framåt och lämnade alla mina bekymmer bakom mig och njöt av att vara svävandes i några sekunder innan jag slungades upp igen av gummibandet. Otroligt härlig känsla och jag skrek av lycka! Många säger att dom skulle få dödsångest och aldrig våga göra nåt sånt här, men jag har nog aldrig känt mig så levandes som när jag kastade mig ut där, eller detsamma när jag hoppade fallskärm. Jag är inte rädd, men såklart så pirrar det rejält, men jag älskar känslan av slänga mig ut, och göra saker som kan vara livsfarliga! Och nu är jag mer än taggad för att hoppa från en högre höjd, 50 meter var inte tillräckligt högt för mig, haha Skulle man kanske kunna jobba med att testa alla bungy-jump-ställen i världen? I så fall vill jag ha det jobbet!
