Tidigt, tidigt klev jag upp denna morgonen efter alltför lite sömn, vaknade upp flera gånger under natten och hoppades på att det skulle va morgon så jag kunde få stiga upp.Ni vet som ett litet barn natten till julafton, sån är jag varje gång jag ska göra nåt spännande, vaknar alltid flera gånger under natten och är så förväntansfull och vill inte sova en sekund till.
Anledningen till att jag var pirrig som ett litet barn denna gången var för att jag äntligen skulle få uppleva något jag drömt om sen jag var liten, att flyga luftballong! Minns när jag var kanske åtta år, jag och min familj var och kollade på någon som flög luftballong, jag minns inte riktigt vem det var, eller varför vi var där och tittade, men jag minns att jag var otroligt avundsjuk på personen som fick hoppa i korgen och sen glida iväg i den enorma luftballongen. När jag läste om Laos för nån månad sen så minns jag att jag läste att i just Vang Vieng är bland det billigaste stället i världen, (eller det kanske bara vatt Asien, minns inte helt, men att det var billigt här i alla fall, haha) men glömde bort det sen, så när jag var på väg till Vang Vieng så googlade jag vad man kan hitta på i den staden, och då kom det upp igen på topp 10 saker att göra, och jag visste direkt att även om det kommer kosta skjortan så är det absolut här jag vill göra det, i Laos över de vackra bergen. Betalde 90 dollar, och jag tror att det är rätt billigt, tror inte jag kan få det för det priset i Sverige faktiskt, har inte undersökt det alls, jag bara gissar.
Men hur vaaaar flygturen, och var det som jag hade förväntat mig?!
Jag var superpirrig på morgonen och så förväntansfull, för höjder är något jag verkligen älskar här i livet. Så när vi kom till platsen där vi skulle lyfta, vilket för övrigt var en före detta flygplats, och jag såg korgen och den megastora ballongen som dom började veckla ut och fylla med luft så blev jag så lycklig, för kunde inte riktigt tro att det var sant, att jag snart skulle få bli den där personen som får hoppa i korgen och glida iväg. Jag trodde att det skulle va mer gungigt och kanske rycka mer när man lyfte, men jag märkte inte ens när vi lyfte, för det var så stilla och lugnt. Men när jag väl insåg att vi lämnade marken och sakta steg uppåt så blev jag helt tårögd av lycka! Haha, klassiskt Lina att gråta en skvätt lite då och då när jag är lycklig. Vi steg upp till som mest 600 meter, och var uppe i kanske 50 minuter. Och allt var så mycket mer stillsamt än vad jag trodde, som sagt trodde att det skulle gunga mer, men när vi var i luften så kände man knappt att vi svävade, nästan som att jag likaväl hade kunnat stå stilla på toppen av ett berg och kika ut över staden. Men fortfarande så sjukt häftigt hur man kan sväva omkring där i luften med en enorm ballong. Så trippen får helt klart fem av fem toasters, och jag skulle gärna göra om det igen!
